Budapest, Zell am see, Chamonix, Lyon, Nice, Cannes, Barcelona, Valencia, Rom, Rimini.

Förra sommaren var tanken att eventuellt åka till Alperna detta år. En tre veckors semester dit, och till alla övriga ställen, blev resultatet. Det kommer bli toppen.!

Iskalla vindar i Italien, regn och dimma i alperna, dispyter om var vi ska äta, som medför hunger och irritation, försenade tåg, som medför enorm irritation, hajjar i havet,  som ändå inte gått och badat i pg.a. att det är belagt av ett tjock ishinna, påtok för mycket packning med tanke på att dunjacka är lämpligt för länderna, samt glömda biljetter och fördärvade bilder, pågrund av  en enormt ocharmig magväska som kommer att uppta allt fokus på varenda bild, som åtminstoned hade kunnat gett intryck om att det var fint. Som sagt det kommer bli toppen! 

Är vi beredd på det värsta, så kan det bara bli bättre.
Med tanke på att resan faktiskt skulle kunna innebära, stor användning för bikinin, sol och bad, dagsturer i en överdrivet fin miljö, godmat och festliga drinkar, trevligt folk, vattenland där jag kan leka som ett barn, sola på däck på en kryssning, se alla platser samt snygga spanjorer. Detta får tiden utvisa, på Onsdag beger vi oss, jag längtar!

Men i vanlig ordning är det många moment innan dess.
Just nu sitter jag på bussen från Göteborg till Oslo och just nu älskar jag min lilla rosa och denna buss. Skinnfotöljer med uppfällbart fotstöd och internet, så jag har tid att kolla upp det sista nödvändiga. För när jag kommer fram är det raka spåret till jobbet, konkandes på tjockväskan fylld med lite nyiköpt från Göteborg. Ikväll ska tvättmarskinen få visa vad den går för, och imorgon ska jag visa vad jag går för vad gäller packning. Efter att ha jobbat dubbelt upp. På tisdag hurtar jag till Stockholm, sedan uppsala för att träffa min kusin en vända, även det kommer bli toppen!

Avslutningsvis så måste jag framföra att helgen varit bra. Fredagen spenderades i Västervik, och kvällen framför tv:n och godisskålen. Under  lördagen spenderade mitt kort mycket tid i kassorna. Därefter ägnade jag och min nyss 18år fyllda sytser oss åt upplärning om utelivet. Mycket mysigt. 

Tre toppen dagar, och tre dagar kvar, till tre toppen veckor!

Här har det stått still, men inte i det Frisellska flängandet. Skulle praktiskt taget kunna starta en reseblogg istället. 

Sedan senast jag skrev har det varit besök i Stockholm med vårshopping, samt troskastning på skansen, såklart pågrund av att EMD vistades där. Sedan har Europcars bilar gått hett ute på Norges mest kända bergochdalbana, den kallas "De Norksa vägarna". En fågel med bruten vinge skulle ta sig fram snabbare än bilarna, eftersom vägstreckan blir 49 gånger längre än den borde, pågrund av att den ringlar som den värsta boaormen runt de dock så vackra fjäll landskapet Norge har att bjuda på. Vi har kortfattat varit och showat  längst ner i Norge, och långt uppöver i landet. Många skratt när Gnottarna bokstavligen halkade runt i backarna på ett av skidställerna och fjortonhundra fjärillar i magen i pariserhjul med mumin som sällskap. 
 
Allt detta barnshowande och övriga Norge historier tog jag med mig och berättat om hemma i Östersund. Men självfallet var det först en resa dit med övriga stopp. Efter att legat ihopkrupen som ett stackars ugglebarn på Bussen till stockholm, bilade vi sedan mogonen därpå upp till Borgafjäll för lite Påske ferie. Mycket mysig vistelse med skoter, tur på fjället och sällskaps spel. När den helgen var över vankades det nya upptåg i gamla Östersund. Träffa vänner & besöka mitt gamla boskap, eller nästintill, min favorit bar News. Självklart var resan inte färdig där, utan den fortsatte till Åre. Kvällens första aktivitet där var att testa utbudet av skidortens uteställen, det var helgens förfest. Dagen därpå blev det solning och promenad, och efter det förtjänade vi absolut att gå på en afterski av högklass på Wallmans. Stämningen var på topp och gåshuden spreds när de bästa av låtarna sjöngs. Efter det hade vi lagt ribban för kvällen och plankstek och yacuzzi stod näst på schemat. Avslutningsvis blev det för en gångs skull en ordentlig utgång och kvällen var lyckad, med undantag från att Markus Fagervall klankade ner på kära fotbolls Olas prestation, under vårat samtal. Det spräckte hela min 14års dröm om honom, eller kunde gjort,jag kommer engagera mig i troskastning även i fortsättningen om han spelar. Efter denna toppenhelg begav jag mig hemmåt, och enda anledningen till att dessa vistelser är så detaljerade är för att jag fann ett gamal utkast som jag aldrig uppdaterat, min bloggarm skulle aldrig orka skriva detta på raken, för uppdateringen fortsätter.

Efter detta har packåsnan hon själv fortsatt sina färder runt norge, Kristiansand, Arendal, Stavanger, Songsdal osv. Det är helt klart kul att se alla ställen, och som här om veckan testa på hur livet är i bergen en torsdagkväll, på stadens mysigaste, hawaii inredda bar, men toppengoda jordgubbsdrinkar. Oklädda och osminkade slutade en öl med en utekväll, men alla vet att "en öl", aldrig är en öl.
Alla vet också att det är ett oklokt val av en kortväxt, inte allt förstor mig, att börja en shot tävling med en tredubblad Jörn Erik på efterfest. Men som sagt en öl, är aldrig en öl, och en shottävling är aldrig fulländad förens du vunnit. Har även hunnit fira två födelsedagsbarn på Grönland samt Johannas Grannanna. Har med andra ord även hunnit vistas hemma också, hör och häpna. Har haft besök av min "opojkvän" som min far så fint kallar det  och garvar åt att vi själva inte gett det någon benämning. Det har varit grillning på takterrassen, valborg, och bio där jag och tanten brevid tävlade om vem som kunde skratta högst och mitt sällskap hade säkerligen en uthållighets tävling med sig själv, angående hur länge han skammset skulle hålla ut vid min sida och framför biodukens tjejfilm.

Det senaste att nämna är 17maj! Överfyllda gator, storproduction av den Norska flaggan, kunga familjen som prydligt vinkade till att de glada Norskarna och överförväntade Svenskarna. Bör helt klart upplevas, trots att norskarna är efter och okunniga, rent klumpiga vad gäller, bank, telefonkort, matbutiker, skattekort, och allt annat vi har förbannat under året så har det lyckats med något, och det är med firandet av sin nationaldag. Mer lyckat var även 17maj festandet, även då var det stoppfullt, men desto fler desto roligare. Vi hade även besök av vår gamle Haslesambo som det var mycket trevligt att se igen, denna helg har vi åter besök, men jag har dock rest för att besöka familjen i Göteborg och det är där jag befinner mig nu. Men färden hit var inte den lättaste. Gårdagen var kaos, med förseningar, trafikstopp, fortkörningsböter, för andra helgen i rad för mina juniormedarbetare, och en show som jag bara skulle kunna sjunka genom jorden för att ha den ogjord, barnen vällde upp på scenen och föräldrarna var som gamar, dock räddade det att jag inte kunde korriografin på dansen, gav upp efter att ha sopat omkull ett av barnen på scenen. Folkmassan berodde troligtvis på att Eurovisionvinnaren skulle spela samma kväll, som vi sedan fick backstagepass till. Så allt var inte pest och pina, det glömde vi snabbt efter hans söta hälsning. Nu avslutar jag även detta blogginlägg med en mist lika söt hälsning om en trevlig dag och en påminnelse om att jag snart kan agera levande reseboksguid.

 

Igår visade sig resultatet av att ha fyllt 20 i Oslo. Förrförra helgen blev det firande i förväg och samma vecka blev det även vardagsfirande med tårtor av högklass och hädanefter kommer det helt plötsligt, endast på helgerna, som från tomma intet, befinna sig ett antal fler Erica Jansson ute på kvällarna.

Skämt och sido så hade jag varit glad om det hade varit en Sara20 tårta, för då hade jag haft lättare att bestämma vad jag ska göra i sommar, då hade jag utan tvekan stannat och försökt smila in mig på något sommaruteserveringsjobb, men icket. Det skriker lite - Jag och Johanna är i Östhammar och har just sett Erik Segerstedt, går vidare och smiter lite smidigt in på ortens enda och minsta uteställe. Tippar, tio bord på uteserveringen, ett bord belägrat av mina bekantskaper, alla över 18, ett bord belägrat av, självaste snyggErik!. Samt en vakt som självklart känner igen alla de få besökarna som kommer dit, och ut åker vi, såklart.
  Precis som vi samma sommar åkte ut från öltälten på Gatufesten, nog för att det är förståeligt, det bara skrek, Hej kom och skicka ut oss för vi är bara 17, över våra flackande blickar, sammanbitna leenden och irrande rörelser.
   Som grädden på mostet, hade vi samma vecka bestämt oss för en Ålandstripp med några vänskaper. Efter att ha kört ett antal mil, någon timme eller två, precis påväg på en rolig dagstur, precis påväg att gå in, så får vi frågan om legg, visst tänker två glada 17åringar och förbannelse, tänker vi någon minut senare, när vi inser att vi inte får åka med, nu pratar vi Ålandsbåten. Samtidigt som de glada 10åringarna travar förbi, antingen med föräldrar eller själva, med en underskriven lapp. Surt sa räven, som denna gång var jag och Isberg och hela kompaniet fick bege sig hem.
   Den kännslan lägger sig fint i den Frisellska kroppen när jag vet att jag fyller år, precis i slutet av sommaren, i en stad som gör sig annorlunda vad gäller att överstiga tonårsåren. Ständig beslutsångest.

Men jag ger det lite betänketid till, men först ska jag tänka på att jag nästan rent av är lycklig när jag tänker på att det blir hemmakväll med melodifestivalen ikväll, och spaning på den snyggErik jag bara fick vistas på samma kvadratmetrar som, i någon minut, pågrund av två månaders för sen födelsedag.

För att fortsätta på det nästan positiva temat så kan jag påstå att gårdagen var toppen med godmat och trevlig förfest med några av galenskapen från barnehagen. Sedan blev det som sagt vidare ut med övriga vänninor för en roligkväll och där var inlägget sammanknutet, och bloggen håller på skena iväg och känner sig överbelastad, den är inte van att få såndan uppmärksamhet, därför ska jag skona den. Hejs. 

Trots den otroliga engagerade skribent jag är, måste jag erkänna att jag mist förmågan att blogga.
Brukar åtminstonde komma med långa summeringar av vad som hänt sedan sist något slog slint och jag knapprade mig in på bloggen. Men trots min utåtstrålande skarphet måste jag erkänna att jag just nu funderar på om vi har några guldfiskar i släktträdet, för mitt dåliga minne kan inte komma från ingenstans.

Eller beror det kanske att jag just nu jobbar på zoo, hektiska dagar, med mycket oljud, ett antal apor som klättrar överallt, några vrålande krokodiler och ett visst antal spottande lamor. Eller så blandar jag ihop det också, för på morgonen när jag går till jobbet är jag säker på att jag är påväg till ett dagis. Samma sak på detta ställe, och där ska jag jobba deltid fram till sommaren. Trots det inget ont om de söta barnen, men det är uppenbart att de bara skriker om uppmärksamhet från alla håll och kanter och frågan är väll vem som kommer omvandlas till den mest spottande laman innan jag är färdig där, inte är det dem iallafall.

Men till sommaren väntar mycket ledighet och roliga färder, först till alperna, sedan spanien, italien och diverse, får se hur det slutar, avfärd är iallafallbokad den 27maj! Sedan roadtrip i Sverige på det! Men härnäst en helg i stockholm i slutet av mars och förhoppningsvis blir det en helg i åre i april också. Mycket att se framemot!

Förövrigt fortsätter Norgelivet i vanlig ordning med tillägg av träning. Djupt engagemang i dansaerobic, där jag förövrigt fick mig en tankeställare på om jag, eller en frusen fiskpinne är mest rörlig? Bodystep, styrka och ett evigt löpande i allt för fula träningsskor.

Utöver vardagen är det helgerna som mer eller mindre är demsamma, men oftast roliga, somliga med panik över halkan ute och beskådande av bildäck, öga mot öga, medens en garvande Isberg drar mig undan. Joppe och räkan på nya äventyr.

Sist men inte minst är det värt att nämna, min egen scen i min egen chickflick. Alla hjärtans dag.
Bitter över alla som går utklädda till änglar och delar ut hjärtklubbor på stan, nästa så jag hade lust att sparka undan styltorna för dem. Bitter över de som står och sjunger kärlekssånger på torgen, nästan så jag vill ställa mig där själv och ta ton med min gräsliga stämma, bara för att förstöra stämningen. Hur som haver beger jag mig hem efter ett "vi tycker utan anledning att du ska komma hem nu" samtal från Albin och Daniel. En ros i hallen och "Det är någon pojke i köket som jag tror vill träffa dig". Därefter utesluter jag resten av detaljerna för kvällen. 
Som på film, fast påriktigt.

Öronproppar och tennisbollar att kasta på Isberg och sambos.

Det är pappas förslag, när jag berättar om min natts sömn. Äntligen ledig. Vad tänker du på när du hör ordet ledig, jag inte bara tänker, utan alla mina hjärnceller jobbar för att framföra ordet sömn högst upp på prioritetslistan.
   Först vaknar jag, med en lite varmare kroppstemperatur, av att jag drömmer om jobben. Sedan vaknar jag av att ännu en narvesen affisch, med sambo som tilllägg, infinner sig i mitt rum, därefter är det vibrationen från sms som skapar jordbävning i mitt rum, och som grädden på moset vaknar jag såklart när Isberg ska till jobbet. 
   Idag väntar en välbehövlig sanering av lägenheten, besök från den svenska kontinenten, samt firande av en 22årig Daniel, och det hittills räknade antalet gäster är ett antal över 22, vilket får mig att undra hur vi ska rymmas, jag vill ju minst ha 12kvadratmeters svängrum för mig själv, på Helsfyrs hemmagjorda dansgolv.

Hur som haver, sova har vi tid med senare, nog för att jag ligger på den nivån att jag senast igår diskuterade krämpor och slitenhet med en 57åring, och det lät som vi båda i efterhand fått ut rätt mycket av samtalet.
  Men jag känner mig trots allt på en ganska harmonisk nivå än så länge, speciellt med tanke på att jag långt ifrån är en av de som har fullt upp. Fullt upp är, Christer Frisell, över 80år, pensionär sedan 20år tillbaka, som skriver schema för att hinna med allt under sina dagar. Här handlar det inte om,Tisdag 28 feb, kom ihåg att leverera bilen till besiktning.
Här pratar vi 06.30 uppstigning, 07.00 meditation, 07.30 morgongymnastik, 07.45 frukost och så fortlöper dagsschemat, med inslag som 14.15 rast och 16.45 kortspel.
Kanske är det vad jag ska göra för att lyckas uppdatera bloggen offtare, skriva ett dagsschema med en kvarts ägnande åt rubriken, blogga. Schemat skulle även innehålla minst sagt 50minuters intensivt glassätande, per dag. Igår stod det shopping på schemat, och vi fick endel inhandlat. Dock ser jag fram emot att storinhandla till vårens garderob, dock dröjjer det ett tag, för än så länge är det så mycket vinter och kallt att jag måste gå in och skölja fötterna i varmt vatten för att få tillbaka någon känsel under dagistimarnas utomhuslek. Men nu står det matlagning och dusch härnäst på mitt schema, och det är bäst för tidsoptimisten att för en gång skull följa det.

Vad hände med att denna blogg skulle drivas av djupt engagemang, heta samtalsämnen såsom regnskogsskövling och dylikt. Nu drivs den för att milda ner de fåtal som tittar på mig med mördarblick såfort de upptäcker att jag inte uppdaterat, dvs. att den blicken hänger över mig i två veckors tid innan jag äntligen uppdaterar. Men det är värt all ansträngande, slitsamma tangenttryckning för att skrapa ihop ett inlägg bara för att få veta att ni får skina upp två minuter av att inse att något nytt ha hänt på bloggen.

Frågan är vad som hänt sedan senast?
Jag jobbar fortfarande på dagis och tycker fortfarande det är roligt att krypa på golven med dagisbarnen.
Jag bor fortfarande kvar i Oslo som jag nämnt i de 14 senaste inläggen.
Jag är fortfarande vän med Isberg efter 14 år.
Inga radikala förändringar.



De senaste två veckorna har det blivit en vinkväll, och en lite ordentligare vinkväll. Som båda såklart slutade hemma. Inga radikala förändringar på den fronten heller med andra ord. Det är som det varit de senaste 14 månaderna.

Mysiga spel och filmkvällar, väldigt ovanlig företeelse. Däremot ovanligt mycket glassätande därtill. Här har ni praktexempel på de som vid nyår fullt och fast inser att det inte är någon mening att ens inbilla sig att man ska kunna ingå något så radikalt som ett mer nyttigt och hälsosamt år.

Men trotsallt, är jag lite dagdrömmare och ändå tror aningen på att ett nytt åt bringar med sig nystarten med den lite sundare livsstilen. Jag var nämligen ute och sprang här om dagen, de första fem minutrarna kändes det som höstens motion, dvs alla löpturer till tunnelbanan gett utlopp för en relativt god kondition. Fem minuter senare insåg jag att de rastlösa kvällarnas godisätande, den nersuttna Haslesoffan och all glass gjort sitt också. Visserligen tycker jag att det räcker med att vara i tillräckligt trim för att kunna springa så pass lagomt snabbt till tunnelbanan att man just håller sig under hastighetsbegränsningarna för att åka fast i fartkamerorna. Men inget radikalt har väll skett på motionsfronten heller. Jag fasthåller vid att jag hoppas en löptur per kvartalår räcker.

Däremot har en radikal förändring skett. Skrubben jag är bosatt i är inte längre en Harrypotterskrubb, utan en rent av mysig Frisellskrubb. Med tanke på att jag gjort årets inköp iform av en sänglampa som lyser upp tillvaron alla de timmar jag spenderar här inne. Detta skedde under föregående veckas Ikeatur. Förövrigt är den inte fullbordad eftersom att det fortfarande väntas på att en fin affisch ska upp på väggen, har man lovat så har man!



Utöver det har året fortsatt under temat sunt och nyttigt. En kväll på peppes reprensenterar helt klart den rubriken.



Annars flyter dagarna på och man får somliga stunder rycka in och agera träningsredskap, andra hänga uppochner och som alltid, försvara att det inte alls är något fel på att understiga minimumlängden 160. Till helgen blir det stockholm och inte radikala förändring i sinnesfriden för det.