sfrisell

En vecka, tills julafton.
En vecka kvar tills jag bokstavligt talar oavbrutet matar i mig farmors efterlängtade köttbullar, har dessutom lovat far min att äta utav förbannelse. De köttbullarna, de är annat än höstens tonfisk och linsgrytor vill jag lova. Just nu skriker kylskåpet hejvilt av svält dessutom. Tur att jag åtminstonde gick och storhandlade idag efter jobbet, ett helt paket nudlar!
Inte alls så pass genant att jag måste dra ett dåligt skämt i kassan för att stå ut med pinsamheten att dra kortet för hela middagskostnaden, hela 3 kr.

För att stå ut med jul längtan, eller för att höja julstämningen kanske man ska påstå, sitter vi nu och beskådar en julfilm. Askepott. Tjeckisk film, dubbad på norska, en enda grov mansröst till alla karaktärer. Jag ska aldrig mer fundera på om alla skämt om Norrmän har någon grund. Inte bara det att norrmännen tycker det är rimligt att använda en mansröst till askungen, utan att alla norrmän även sett denna film, inte bara någon gång, utan varje jul! Om en vecka sitter de där, den norska befolkningen, bänkade framför askepott, och jag nere i småland, med de omtalat efterlängtade köttbullarna!