Advent
1a advent.
Vad hände med adventsgudstjänsten som vi tänkte gå på?
Blev inget av. Bra då kunde jag sova istället. Blev inget av.
För en viss Isberg stod och hoppade i min säng imorse.
Ivrig över att gå upp och tända granen och adventsljusstaken som vi så fint pyntat fram i veckan?
Blev inget av det heller, för väl till pass så har ett av ljusen dött ut.
Tur att vi haft julstämning i veckan iallafall. Storstädning, julpyntning, julklappshandling, julmusik. Mysigt värre.
Mindre mysigt med sjukan. Feber och eländes eländes elände. Känner att det vore harmoni att gå i pension just nu. Ägna sig åt, på sin höjd, bingolotto, luffarschack, och stickning.
Fast och andra sidan, att vara nicke nyfiken på ett köpcenter fullt av julhandel är inte fyskam.
Rätt läge att vara förkyld och ha nordens mest irritersamma och ihärdiga hosta vid ett sådant tillfälle.
Utan att låta allt för mammig så vill jag ändå påstå att det är värt att offra sig, för barnskratt gör en minst sagt glad. Men som nämnt är det värre att gå i en sådan dress än att spela hockey, rent svettmässigt.
Raka spåret från ett lite mindre graciöst jobb till ett annat lite mer graciöst jobb.
Dvs. från att vara iklädd en Nicke nyfiken dräkt till att byta om till skjorta, fluga och vattenkammat bakåtslickat hår.
Från att lunka runt och krama barn till att pinna på, rak i ryggen, inne på en stor jultillställning för företagschefer som skulle bli serverade.
Inte alls trött efter veckan, men tur att Isberg väckte mig så jag kunde ta tiden till att blogga istället för att äntligen sova ut. Ni har henne att tacka.
Nu hoppas jag på tomtegröt och julfilm.
Ett poäng
Somliga påstår att vi alltid har ett val.
Vissa gånger har vi inte det. Vi kan inte alltid rå över allt som händer.
Somliga påstår att vi alltid har ett val, ett val att åtminstonde välja hur vi vill hanterar det som händer.
Visserligen har vi det, men vissa gånger tar känslorna över.
Godmorgon!
Först och främst vill jag åt Isbergs vägnar tacka mig, för att jag hade ställt klockan på 9, fast jag börjar halv1. Hade jag inte gjort det, hade hon kommit ännu mer försent eftersom hon inte vaknat av sin egen klocka. Ett poäng till att ha 4 sambos som alla ska upp på morgonen.
För det andra vill jag notera ris och ros på barnehagen.
Barnen är söta och jag gillar att leka med dem, ett poäng.
Barnen är inte fullt lika söta när de smittar mig med diverse förkylningar, ett poäng minus.
Men jag får väll glädjas åt att dagens känsla av ryggskott inte beror på ålder. Eftersom det är mitt kännermigsom95plusontiryggenvidfökylning, så kommer det enbart infinna sig tills jag frisknat. Kan också glädjas åt att jag faktiskt kan andas, visserligen enbart genom munnen och det känns som 45knivar följer med luften ner, men som sagt, jag kan iallafall kippa efter andan. Kan också glädjas åt att jag enbart var tvungen att vakna 4 gånger i natt, varav uppgång endast 2, och jag somnade faktiskt i tid, så jag hann sova några timmar iallafall.
Så enkelt var det att se det positiva i saker och ting.
Ha en bra dag, för det ska jag ha!
Mässmessa
Efter jobbet i fredags begav jag mig raka spåret till staden för att möta upp isan och inhandlingen av julklappar har nu officiellt startat. Fredagen blev med andra ord lugn, om man bortser från kaoslöpandet till Ikeabussen med julklappspapper, pizzastycken och varmkorv i högsta hugg.
Lördagen bjöd på bokmässa.
Men bokmässan var inte bara bokmässa tydligen.
Vi hade planlagt att gå på diverse föreläsningar, hur många såg vi på en skala? En, en och en halv.?
Hur många andra saker ägnade vi oss inte åt istället på en skala? Tur att inte gratisgodisätning, spaning efter diverse roligheter att inhandla, sittnig i massagestolar, vindrickning med diverse författare och sminkning lockade mer.
Gratis sminkning, varför inte? Enda man behöver offra är att de får ta ett kort efteråt. Är visseligen raka motsatsen till linslus, men okej. Vad hände med att stå mot väggen och bre på fejksmilet som jag sett var det enda som behövdes? De slutade med att de började styla håret och guidade runt hur de ville ha bilderna. Tur att det var någon runt heller och tur att jag inte insåg att fotografens senaste upplagda bilder var på en från det norska topmodel.
Kvällen fortsatte i gladan ro med vinande och slutade ute.
Denna dag har jag myst med johannorna hela dagen, legat i dubbelsängen och planerat framtid, försökt åtminstonde. Kommer kännas tomt framöver utan denna vardag, kanske blir att sova tre i dubbelsängen i natt bara för att passa på att skeda när man väl har möjligheten?
Ännu en helg. Helt klart en trivsam sådan.
22nov
Höst, vår, sommar
Här om dagen inhandlade vi som nämnt en julgran, och idag möttes vi av denna där inne på Ica.
Snart jul med andra ord. Vars tog hösten vägen?
Tiden försvinner snabbare än allt. Förr märkte man iallafall av att året var indelat i veckor, i dagar.
Nu passerar dagarna bara med höjdpunkter så som när Ica kassens handtag hastigt går sönder utanför butiken och alla matvaror rullar åt alla håll, eller när man äntligen får trycka i sig något av söthetsgrad 500 på kvällarna bara för att vi inte har bättre för oss.
Numera går tiden så fort att året bara verkar ha tre indelningar, höst, vår, sommar.
Denna höst har spenderats i Oslo. Vad händer till våren?
Tanken är att stanna till januari och förhoppningsvis kan Icatomten giva mig och fröknarna Isberg och Jansson ett boende efter nyår. (och en extra stor godispåse, så att vi hinner notera att det är en speciellt dag och inte en i mängden)
Blir inget vettigt sagt, för tröttheten överväldigar. Så godnatt, för imorgon väntar ännu en dag.
Hej, hejdå
Det stämmer trots allt, vi kommer stå inför avsked tusen gånger om.
Frågan är, vilka tog jag avsked av och vilka jag bara sa hejdå till?
Det visar sig med tiden.
Just nu vet jag att jag saknar dem jag medvetet bara sa hejdå till.
Det betydde ett, hejdå, vi ses.
Nu var det allt för länge sedan vi sågs, så nu är ni saknade.
Måste även tillägga att livet är fullt av nya möten också.
Oftast sådanna som bara passerar utan att vi lägger märke till dem.
Frågan är varför vi har så lätt att notera det negativa som händer?
Ett avsked noterar man lättare än ett nytt möte.
En dålig dag noterar man lättare än en bra.
Hur många gånger har vi inte ältat det vi misslyckats med? Troligtvis fler gånger än vi ältat det vi lyckats med.
Varför blir det negativa till så mycket större sak än det positiva?
Istället för att jag var nöjd över de mvg;n jag fått, irriterade jag mig på det enda ynka ig;t som fanns på mitt slutbetyg.
Och det stör mig fortfarande.
Kort sagt tror jag att vi alla strävar efter att allt ska vara ofelaktigt perfekt.
Det är det vi förväntar oss. Det är det vi önskar oss.
Allt för många gånger ser vi allt som svart eller vit, Vi måste lära oss att inse att allt är fullt av gråskalor.
Utan de dåliga dagarna skulle inte de bra finnas.
Vi måste lära oss att uppskatta de bra lika mycket som vi ogillar de dåliga.
Vi måste lära oss att acceptera det dåliga för att kunna se det bra.
Har alltid önskat att alla mina närmsta ska finnas på samma ställe. Det vore perfekt.
Just nu saknar jag de som inte är här, men det betyder inte att jag inte uppskattar er som faktiskt är det.
Helgsällskapet bob
Stavanger 15 November
Ingen dag är den andra lik.
Ena dagen beger jag mig till motsatta sidan av Oslo för att se syster min agera byggarebob. Hon fick svettas i de medskickade manskallsongerna under dräkten, medens jag fick träna magmusklerna. Ett gott skratt förlänger livet, stämmer det, gav denna helg mig ett par extra år skulle man kunna påstå, speciellt bobs baklängesramling det sista vi gör när vi vinkar adjöss till alla barnen. Tack för en rolig helg syster bob!
120mils bilåkande under funderingar på varför halkbanan var så underdriven, vars var haglet, snålblåsten, de kurviga vägarna och den kolsvarta omgivningen? felkörningar, för lite sömn i de allt för sköna hotellsängarna, för lite sömn efter hemkomsten och påtok för tidig uppstigning i morse medförde en del slitenhet. Följde Sofia till bussen som hon mot alla odds hann med.
sara säger:
gick et bra idag?=)
sofia säger:
haha nej jag sommnade på bussen och sov så hårt att jag vaknade när vi hade åkt förbi göteborg
sofia säger:
och så åkte jag till helsingborg i skåne.
Och därmed fick jag ännu fler dagar att spendera som Sara Frisell.
Andra dagar jobbar jag på det mysiga cafét och lyckas i stress sätta eld på papper samtidigt som jag hoppas att chefen står vänd åt annat håll försjunken i filosofiska tankar som handlar om hur han ska kunna tillaga pastan ännu mer magnifik. Eller tappar ena skon påväg till serveringsjobb som slutar i att jag får låna förstora skor som liknar mer på en clowns än en servitörs. Annars är det som vanligt, jag kryper på golven och försöker tyda vad de norska ungarna pratar om, i en konversation med dem ser jag troligtvis ut som en fågelholk 90procent av tiden. Den dagliga motionen springandes till tunnelbanan är också i sin ordning.
Förövrigt, det som idag började som en tur på loppis slutade med en hemkomst släpandes på ett julträd och massa annat pynt. Där pratar vi fynd!
För de få tappra som ständigt väntar tålmodigt på att jag ska uppdatera bloggen kan jag lika gärna skriva några extra raders läsning, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.
Två helger att återberätta om? Halloween, inte värd att nämnas annat än att vi återigen hade finbesök både från Östersund och Umeå. Hur kommer det kännas om man någonsin ska bo ensam framöver? Just nu tycker jag det är nog så ensamt att sova utan att ha någon som högst 1millimeter ifrån.
Helgen därpå var lika rolig den. Behöver inte ens nämna att det bara varit förfesterna som varit roliga, för det vet mina tappra läsare redan, att så är det alltid enligt min mening. Söndagen spenderades till att fundera ut vars i vitskalan takets färg ligger.
Till sist vill jag bara utdela en tacksamhetsutnämning till alla runt omkring som har tålamod med att jag är lika öppen som en igenspikad och igenlåst byrålåda vars nykel är bortkastad sedan länge tillbaka. Men man lär sig något nytt varje dag, och jag har lärt mig att det underlättar att faktiskt kunna tala om annat än bara väder och vind.
Även om man ignorerar sådant man helst vill glömma, glöms det inte bort.
Desto längre man ignorerar sådant man helst vill glömma, desto svårare blir det att acceptera.
Ingen dag är den andra lik, och någon av dessa dagar måste man acceptera det man helst vill glömma.
För att sedan kunna glömma och gåvidare, påriktigt.
Nu blir det sömn i hopp om att hotellfrukosten ska ha tranfereat sig från stavanger till hasle imorgonbitti, hade gärna mötts av det istället för att i all hunger plocka fram två torra hårdbrömackor som glädjs av att få salladskrydda som pålägg. Frukostbuffé får troligtvis bara existera som nattens drömämne dock.
Godnatt alla omtyckta och alla saknade.
Halloween
