Partyduk och dukat för fest
Norge 2008 - Festen har börjat.
Det är precis vad jag och Erica skrev på gårdagens hemmagjorda party duk, och det är precis så man kan beskriva gårdagskvällen.
Efter att ha funderat en halv förmiddag på vad vi skulle göra av dagen ryckte vi oss i kragen. Vandrade iväg i våra finaste mjukisutstyrslar och hälsade på matbutiken kiwi, där vi låg i underläge med vår klädsel, eftersom kassapersonalen där är klädda i grodgrönadräkter, inhandlade middagsmat, städa och lekte mästerkockar. Vilket vardagligen skulle innebära att vi lyckats tillaga en ännu mer delikat kikärtsgryta än vanligt. Men dagen till ära blev det tacos. Vi lyckades åstadkomma en surprisemiddag och surpriseförfest för våra övriga väninnor. Nästan iallafall, förutom att det var Johanna i egen person som hade skrivit inköpslistan och jag råkade försäja mig till somliga att "vi kanske ska vänta med det tills de andra kommer". Hur som haver, surprise eller inte så var gårkvällen inte fyskam.
Bilder dyker upp inom kort.
Vilodagen
Söndagarna är vilodagarna, allt har stängt, så det finns inget att göra, ingenstans att förtära sin arbetskraft på heller.
Men vem tycker att det är fyskam att få kliva upp på morgonen i vetskapen om att man får gå tillbaka till sängen bara 45 minuter senare? Dvs. när man ätit en rejäl frukost, vilket man gärna gör för då kan man dessutom gå och lägga sig med gott humör, med tanke på att man absolut absolut inte behöver röra sig något mer för dagen, eftersom man förbrukar så lite energi att frukostenmättnaden räcker över både frukost, lunch, middag.
Synd bara att jag är lika rastlös som en känguru unge, och endast i min tanke kan spendera exakt hela dagen på det viset. Självklart var jag först upp och står nu likt en husmor och tillagar tomtegröt till hela boskapet.
Men jämför jag en arbetsdag med söndagen skulle jag påstå att söndagarna är harmoniska som himmelriket.
Tur att jag inte kunde känna lättnad över att få gå och lägga mig på fredagsnatten, efter 15timmars arbetsdag, för vem känner inte för att istället ligga och fundera på hur man lättast kan bli av med ondskans värk i fötterna, kanske det vore smartast att göra tusen nålar på sig själv tills även armarna värkte, för att känna en harmonisk jämnbalans av värken?
Nej just ja, även armarna var djupt plågade efter kvällens arbete. Jag kan ju bara ställa mig frågan, har det inte varit tillräckligt med de bodypump pass jag gått på? Gav inte de 2,5 kilona jag lyfte någon effekt, blev aldrig mina taniga armar så biffiga som jag inbillade mig? Uppenbarligen inte.
Men det var inte heller det viktigaste i arbetet som servitör som tur var. Vad sägs om skicklighet och balans? Balans att hålla 6 tallrikar med stekhet soppa, på en bricka, med en hand, servera med den andra, samtidigt som du har ett utrymme där magen måste das in för att komma fram och förbi, allt detta utan att helt okontrollerat råka vicka brickan , några millimeters obalans hade räckt för att hiva ut soppan över de uppklädda gäster som firade 100årsjubileum. Men det hade varit ett smart knep för dem som suktar efter uppmärksamhet, för då hade man garanterat fått det i form av 300 par ögon stirrande endast på sig själv, där man står lite genant och vinkar i sina välstrukna serveringskläder, medens alla väntar i tystnad på att endast du ska tala, tala i någon slags ursäkta om sin egen klumpighet. Men tydligen hade någon från det serveringssällskapet råkat spilla på Norges kung en gång, värre än så ska väll inte ens jag lyckas åstadkomma? Skämt och sido så var det kul, med mycket nytt folk och mycket att göra.
157 cm lång, utseende som en 10 åring, till och med Frisell fick köpa rusbrus, utan leggkontroll här.
Vilket var synd, nu när jag äntligen stolt kan visa upp körkortet och för en en gångs skull slippa att genant hiva upp boken lika tjock som en bibel, passet med andra ord, vid bekräftande om att jag är över 18.
Både idag och igår har det varit toppenväder, så något ska vi väll lyckas pallra oss ut kan man tycka.
Arbetsmyra
Igår morse begav jag mig på intervju. Påväg därifrån ringde ytterligare några som tydligen gått på min charm.
Imorse vaknade jag med ett skratt när jag upptäckte att jag inte längre hade mitt täcke ifred. Sedan begav jag mig till stan och avklarade min första arbetsdag. Intervjuerna gick bra med andra ord.
Imorgon ska jag alltså åter smila runt i min puma tröja och alldelens för tighta nike skor.
- Välj ett par skor, du kan ju ta ett par från höstens nya kollektion, vad har du för storlek?
Efter dagens slut ångrade jag mitt svar på den frågan, jag hade önskat att jag bett om skor i samma storlek som en medelåldersman vanligtvis har, något i en storlek över 45.
Efter att jag imorgon spenderat åtta timmar på det ena stället har jag plus minus noll minuter på mig att befinna mig på det andra stället. Jag slutar 18 och börjar 18, hur går det ihop? Denna gång hjälper det inte att jag har egenskapen; liten och snabb som en vässla. Denna gång skulle jag behöva Harrypotters magiska egenskaper. Men infinna mig, det ska jag, skjorta och nyputsade skor är idag inhandlade.
För övrigt måste jag medge att den norska befolkningen är så gott som utrotningshotade här i Oslo. Men det är inte fyskam, fikade med några Östersundsbor igår och idag fick vi besök av Umeåbor. Har alltid velat att de olika städerna skulle bli sammansvettsade, Oslo var lösningen. Oslo är som facebook, fast på riktigt, allt och alla finns där. Det är som en myrstack dit alla myror hittar och vimlar, men ännu är det några myror som borde dra sitt strå till stacken, gör dem inte det får dem iaf dra hit med ett gäst strå, ni är välkommna.
Tack och hej!
Sambo & singel
Dagen till ära bloggar jag upp en bild på min första och föredetta sambo.
19år, har snart avverkat fem sambos, men inga pojkvänner..
...och såhär lyder konversationen efter 19år som singlar..
S: Egentligen, har du tänkt på hur det skulle vara att ha en pojkvän?
J: Ja (drömmer sig bort)
S: Ja, jag har inte tänkt på att det skulle vara mysigt, utan hur det skulle vara
J: Ja, jag längtar till man får veta..om det någonsin händer
S: Man har ju i princip redan bokat plats på klostret
(Sekreteraren hittar ni på http://www.icce.blogg.se/)
Till denna bild skulle jag gärna sätta rubriken;
Mitt vilda liv i Oslo
Vanligtvis resutlerar promenaderna i att vi trots allt begett oss för att spendera våra besparingar på Norges dyraste råvara, godis. Eller så resulterar de i att vi går vilse och måste, likt turister, läsa av kartor som är uppsatta vid busshållsplatserna för att hitta hem igen. Man kan ju alltid låtsas att man är orienterare och egentligen bara gillar att beskåda kartornas struktur, eftersom det är genant att stå och stirra på samma sak i 48minuter, medens 79 bussar hinner passera och tänka att vi är dumma svenskar, för att sedan ändå marchera rakt åt fel håll. Men denna dag kände vi för lite galenskap och myste lite med en stengris när vi ändå var i farten. Dessa promenader är förövrigt ända gången vi lämnar lägenheten under våra vilodagar. Söndagar, allt är stängt, så vad gör man inte för att underhålla sig själv.
Förövrigt har jag bokat högskoleprovet, så den 25oktober befinner jag mig i Göteborg och dunkar mig själv i pannbenet för att försöka skaka fram de få kunskaperna jag har som sedan länge tillbaka gått tillbaka till sitt skrymsle i reptilhjärnan. Förhoppningsvis får jag rocka lite med pappan också, det är på tiden, har inte besökt dem sedan dem flyttfåglarna flaxade dit.
För att gå vidare och fiska efter eloger kan jag medge att imorgon påbörjar vi ett godisuppehåll. Som o det inte vore nog med att vår kost för tillfället består av grönsaks soppa sju dagar i veckan och har man tur orkar man laga sig lite kikärtsgryta, vilken dag är din kikärtsdag?
Snart ska jag bege mig och läsa bok, Nästa sak på min lista.
Handlar om en tjej som ska slutföra en lista åt någon annan som skrivit ner 20 saker hon vill göra innan hon fyllt 25.
Undra vad man själv skulle punkta upp om man skrev en sådan?
Högsta vinsten
Följ din egen väg och sträva efter det du själv vill ha, inte efter det alla andra vill ha.
Igår gick jag motströms och det resulterade mycket riktigt i att jag fick det jag själv ville ha, soffplatsen! Det är helt obegripligt varför ingen annan beslagtog den det första de gjorde när de kom hit.
För det första, man har möjlighet att välja på vilken av vinklarna man vill sova, är nämligen en hörnsoffa. Man behöver aldrig vara orolig för att behöva räkna får, eftersom man måste vara uppe tills ögonen måste hållas uppe med hårnålar (vi tjejer har dem bättre till hands än tändstickor) eftersom man måste vänta tills alla lyft sig från sovplatsen (vilket de gör när johnblund redan suttit på ens axel i 3timmar och 45 minuter och bara väntat.) Man behöver aldrig vara orolig att försova sig, eftersom man inte kan undgå att vakna efter att 4 andra, en efter en, störtat ut från sina rum, börjat slamra i köksskåpen och sjunga i duschen. Dessutom, vem vet, kanske hittar man en kaka som någon tappat när de suttit här och sölat under dagen! Nej, jag drog ingen nitlott, jag valde min sovplats själv, jag valde den högsta vinsten utan att först behöva vinna mig till den äran.
Gårdagen bestod endast av en promenad. I princip iallafall.
Hela förmiddagen tänkte jag på promenaden jag snart skulle utföra.
Hela eftermiddagen utförde jag promenaden.
Hela kvällen tänkte jag på prommenaden jag utfört, vilket var oundvikligt med tanke på att benen värkte, vilket i sin tur inte heller var så märkligt "det bara tar absolut max en timme till stan för den som inte är säker på vägen" För mig tog det inte en timme, för mig tog det tre, och då hittade jag aldrig ens till stan, eftersom jag var vilsen i Oslo.
Tur att kvällen fortsatte med tårta och presenter. Jag hade fyllt år och Isberg fyllde år. Vad tyckte man om att fylla 19 på en vanlig veckodag? Jag skulle beskriva det som en enorm upplevelse, man känner verkligen att det är något speciellt den dagen. Presenterna var iallafall fina och välbehövliga, måste medge att det är jobbigt att öppna presenter inför folk, måste också medge att det är skönt när man öppnar dem och kan vara genuint glad för innehållet och slipper fejka ett "tack så jätte jätte mycket, nej jag vill inte alls ha kvittot för att byta, nej detta var perfekt, precis vad jag alltid önskat mig" samtidigt som man brer på ett fejkat smile och glädje tjut.
Nu vill soffan att jag är social med den och jag ska dessutom agera läslus, tack, hej och godnatt!
Oslo påriktigt
och det tackar vi Carro för och därav måste jag även uppdatera veckans senaste händelser..
Här om sisten skrev jag ner mina funderingar kring hur tankarna gått i huvudet på de som tillverkat en 90säng, i natt, när jag inte kunde sova funderade jag såklart på hur tillverkarna av en 180 säng tänkt. Är de själva ens medvetna om att den är tillverkad så att tre tjejer som är under 1,80cm långa får mer plats på bredden om man lägger sig på tvären?
Hur som helst har jag nu svaret på gårdagens fråga, vem av oss rör oss minst och bör knipa mittenplatsen?
Johanna och Johanna rör sig som två elvispar, elvispar som går både på ström och duracellbatteri, där superspeedknappen dessutom fastnat och vad är mer trivsamt än gårdagens uppvaknande när jag vaknade stel som en fiskpinne och med en rörelseytan i sidled på 0mm? Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Men varför vara själv när man kan ha umgänge dygnet runt? Vår toadörr är skarpt bidragnade till den trivsamma gemenskapen. Kommunicationen dör inte bara för att man stängt toadörren, den glipar lagomt mycket, för att man ska kunna fortsätta det samtal man påbörjat, och vem har inte alltid önskat att slippa skrika på hjälp ifall toadörren går i baklås? Dels så är vi 5stycken i en 3a, så det finns alltid någon nära till hands för räddning, dels så slipper man skriker för det räcker om man viskar på hjälp, tack vare glipan, men framför allt , den går aldrig i baklås för den har inget lås, utan endast en tanig hasp. Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Ingen skugga ska alltså falla över min nya vardag i Oslo. Har bara varit här sedan lördags eftermiddag, men utan någon ironi, som annars är mitt modersmål, så trivs jag redan. Hittils har vi hunnit med en gemensam middag, mysfilmkväll, inhandling för att fylla skafferiet inför vintern (men vi kommer magra med tanke på godisets dyra kilopris) Jag och carro har hunnit begett oss ut på en springtur i de gröna parkerna och dagen bjöd på en tur i huvudstaden.
Nu när blogginlägget redan håller på bli längre än allt så kan jag lika gärna forsätta att mala på. Eller jag kanske borde ägna mig lite åt min nya facebook också? Isberg har försökt återföra mig till mänskligheten för vilken normal 19åring har inte facebook? När till och med min kära far, 46, både är ägare till en och dessutom tydligen är skillad på sidan? Jag skrev in lösenordet, hon skapade, pysslade på och roade sig sedan åt det hela, men hon menade nog bara väl.
För att rejält trötta ut de sista slitna läsarna som kommer få begära sjukskrivnig efter att ha läst igenom detta blogginlägg kan jag påstå att föregåendes vecka inte bara innebar grubblande över hur sängtillverkarna av en 90säng tänkt, utan även, hur tänkt tillverkarna av en madrass, luftmadrass och tågbrits. Det är veckans senaste sovplatser. Begav mig nämligen till umeå , avklarade en trivsam middag med Anna och grabbsen och ytterligare en middag med Martin och avslutade trippen med mindre trivsamheter.
"Att älska är att vara sårbar"
Nu ska jag återgå till mina trivsamma sambos och höstens nya vardag , tack och hej!
Oslo
Det var tanken iallafall. Egentligen skulle jag redan suttit på tåget påväg till Norge.
Jag bokar en resa och om jag av några omständigheter inte kan åka då, är det inte värre än att boka om.
Nu har jag för andra gången bokat en resa och ser jag framemot att åka och vill helst vara framme igår. Samtidigt finns det många som kommer vara saknade också!
Mina nya sambos som redan befinner sig i Norge, Erica, Johanna, Johanna och Carro, vi ses på Lördag!
Home sweet home
Mitt liv i 12 banankartonger det är precis vad min självbiografi skulle heta, om jag skrev den just nu. Alla mina tillbehörigheter är nerpackade och uppstaplade i kartonger i ett förrådsutrymme. Mina två resväskor och jag vore kanske inte heller en sådan dum titel?
Men för tillfället får självbiografin vänta, jag måste först uppleva kapitlett Norge med norgebrudarna.
Vars bor du?
- För tillfället ingenstans, men jag sover i en bekants lokal tills vidare.
Det svarade jag för tre år sedan när jag just flyttat hit, igår, 3år senare, skulle jag svarat exakt samma sak.
Lägenheten är med andra ord urstädad och förtillfället vill jag aldrig mer lyfta en enda flyttkartong, vill aldrig mer beskåda en skurmopp och tänker definitivt aldrig mer bege mig till återvinningen.
Fyra bröllop och en begravning, fyra födelsedagar och ett fiasko, justera dem titelarna aningen och jag har sammanfattat de senaste två veckorna,
Två födelsedagar, ett dop och en begravning. (En flytt, ett teoriprov, en halkbana, ett körkort, tre födelsedagsfiranden, två macther, ett biobesök, två utgångar, flera middagar och en massa sömnbrist.) Tack och godnatt!
