Vilodagen
En helt vanlig söndag
Söndagarna är vilodagarna, allt har stängt, så det finns inget att göra, ingenstans att förtära sin arbetskraft på heller.
Men vem tycker att det är fyskam att få kliva upp på morgonen i vetskapen om att man får gå tillbaka till sängen bara 45 minuter senare? Dvs. när man ätit en rejäl frukost, vilket man gärna gör för då kan man dessutom gå och lägga sig med gott humör, med tanke på att man absolut absolut inte behöver röra sig något mer för dagen, eftersom man förbrukar så lite energi att frukostenmättnaden räcker över både frukost, lunch, middag.
Synd bara att jag är lika rastlös som en känguru unge, och endast i min tanke kan spendera exakt hela dagen på det viset. Självklart var jag först upp och står nu likt en husmor och tillagar tomtegröt till hela boskapet.
Men jämför jag en arbetsdag med söndagen skulle jag påstå att söndagarna är harmoniska som himmelriket.
Tur att jag inte kunde känna lättnad över att få gå och lägga mig på fredagsnatten, efter 15timmars arbetsdag, för vem känner inte för att istället ligga och fundera på hur man lättast kan bli av med ondskans värk i fötterna, kanske det vore smartast att göra tusen nålar på sig själv tills även armarna värkte, för att känna en harmonisk jämnbalans av värken?
Nej just ja, även armarna var djupt plågade efter kvällens arbete. Jag kan ju bara ställa mig frågan, har det inte varit tillräckligt med de bodypump pass jag gått på? Gav inte de 2,5 kilona jag lyfte någon effekt, blev aldrig mina taniga armar så biffiga som jag inbillade mig? Uppenbarligen inte.
Men det var inte heller det viktigaste i arbetet som servitör som tur var. Vad sägs om skicklighet och balans? Balans att hålla 6 tallrikar med stekhet soppa, på en bricka, med en hand, servera med den andra, samtidigt som du har ett utrymme där magen måste das in för att komma fram och förbi, allt detta utan att helt okontrollerat råka vicka brickan , några millimeters obalans hade räckt för att hiva ut soppan över de uppklädda gäster som firade 100årsjubileum. Men det hade varit ett smart knep för dem som suktar efter uppmärksamhet, för då hade man garanterat fått det i form av 300 par ögon stirrande endast på sig själv, där man står lite genant och vinkar i sina välstrukna serveringskläder, medens alla väntar i tystnad på att endast du ska tala, tala i någon slags ursäkta om sin egen klumpighet. Men tydligen hade någon från det serveringssällskapet råkat spilla på Norges kung en gång, värre än så ska väll inte ens jag lyckas åstadkomma? Skämt och sido så var det kul, med mycket nytt folk och mycket att göra.
157 cm lång, utseende som en 10 åring, till och med Frisell fick köpa rusbrus, utan leggkontroll här.
Vilket var synd, nu när jag äntligen stolt kan visa upp körkortet och för en en gångs skull slippa att genant hiva upp boken lika tjock som en bibel, passet med andra ord, vid bekräftande om att jag är över 18.
Både idag och igår har det varit toppenväder, så något ska vi väll lyckas pallra oss ut kan man tycka.
Söndagarna är vilodagarna, allt har stängt, så det finns inget att göra, ingenstans att förtära sin arbetskraft på heller.
Men vem tycker att det är fyskam att få kliva upp på morgonen i vetskapen om att man får gå tillbaka till sängen bara 45 minuter senare? Dvs. när man ätit en rejäl frukost, vilket man gärna gör för då kan man dessutom gå och lägga sig med gott humör, med tanke på att man absolut absolut inte behöver röra sig något mer för dagen, eftersom man förbrukar så lite energi att frukostenmättnaden räcker över både frukost, lunch, middag.
Synd bara att jag är lika rastlös som en känguru unge, och endast i min tanke kan spendera exakt hela dagen på det viset. Självklart var jag först upp och står nu likt en husmor och tillagar tomtegröt till hela boskapet.
Men jämför jag en arbetsdag med söndagen skulle jag påstå att söndagarna är harmoniska som himmelriket.
Tur att jag inte kunde känna lättnad över att få gå och lägga mig på fredagsnatten, efter 15timmars arbetsdag, för vem känner inte för att istället ligga och fundera på hur man lättast kan bli av med ondskans värk i fötterna, kanske det vore smartast att göra tusen nålar på sig själv tills även armarna värkte, för att känna en harmonisk jämnbalans av värken?
Nej just ja, även armarna var djupt plågade efter kvällens arbete. Jag kan ju bara ställa mig frågan, har det inte varit tillräckligt med de bodypump pass jag gått på? Gav inte de 2,5 kilona jag lyfte någon effekt, blev aldrig mina taniga armar så biffiga som jag inbillade mig? Uppenbarligen inte.
Men det var inte heller det viktigaste i arbetet som servitör som tur var. Vad sägs om skicklighet och balans? Balans att hålla 6 tallrikar med stekhet soppa, på en bricka, med en hand, servera med den andra, samtidigt som du har ett utrymme där magen måste das in för att komma fram och förbi, allt detta utan att helt okontrollerat råka vicka brickan , några millimeters obalans hade räckt för att hiva ut soppan över de uppklädda gäster som firade 100årsjubileum. Men det hade varit ett smart knep för dem som suktar efter uppmärksamhet, för då hade man garanterat fått det i form av 300 par ögon stirrande endast på sig själv, där man står lite genant och vinkar i sina välstrukna serveringskläder, medens alla väntar i tystnad på att endast du ska tala, tala i någon slags ursäkta om sin egen klumpighet. Men tydligen hade någon från det serveringssällskapet råkat spilla på Norges kung en gång, värre än så ska väll inte ens jag lyckas åstadkomma? Skämt och sido så var det kul, med mycket nytt folk och mycket att göra.
157 cm lång, utseende som en 10 åring, till och med Frisell fick köpa rusbrus, utan leggkontroll här.
Vilket var synd, nu när jag äntligen stolt kan visa upp körkortet och för en en gångs skull slippa att genant hiva upp boken lika tjock som en bibel, passet med andra ord, vid bekräftande om att jag är över 18.
Både idag och igår har det varit toppenväder, så något ska vi väll lyckas pallra oss ut kan man tycka.
Kommentarer
Trackback
