Oslo påriktigt
Ny tid, ny vardag, ny blogg..
och det tackar vi Carro för och därav måste jag även uppdatera veckans senaste händelser..
Här om sisten skrev jag ner mina funderingar kring hur tankarna gått i huvudet på de som tillverkat en 90säng, i natt, när jag inte kunde sova funderade jag såklart på hur tillverkarna av en 180 säng tänkt. Är de själva ens medvetna om att den är tillverkad så att tre tjejer som är under 1,80cm långa får mer plats på bredden om man lägger sig på tvären?
Hur som helst har jag nu svaret på gårdagens fråga, vem av oss rör oss minst och bör knipa mittenplatsen?
Johanna och Johanna rör sig som två elvispar, elvispar som går både på ström och duracellbatteri, där superspeedknappen dessutom fastnat och vad är mer trivsamt än gårdagens uppvaknande när jag vaknade stel som en fiskpinne och med en rörelseytan i sidled på 0mm? Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Men varför vara själv när man kan ha umgänge dygnet runt? Vår toadörr är skarpt bidragnade till den trivsamma gemenskapen. Kommunicationen dör inte bara för att man stängt toadörren, den glipar lagomt mycket, för att man ska kunna fortsätta det samtal man påbörjat, och vem har inte alltid önskat att slippa skrika på hjälp ifall toadörren går i baklås? Dels så är vi 5stycken i en 3a, så det finns alltid någon nära till hands för räddning, dels så slipper man skriker för det räcker om man viskar på hjälp, tack vare glipan, men framför allt , den går aldrig i baklås för den har inget lås, utan endast en tanig hasp. Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Ingen skugga ska alltså falla över min nya vardag i Oslo. Har bara varit här sedan lördags eftermiddag, men utan någon ironi, som annars är mitt modersmål, så trivs jag redan. Hittils har vi hunnit med en gemensam middag, mysfilmkväll, inhandling för att fylla skafferiet inför vintern (men vi kommer magra med tanke på godisets dyra kilopris) Jag och carro har hunnit begett oss ut på en springtur i de gröna parkerna och dagen bjöd på en tur i huvudstaden.
Nu när blogginlägget redan håller på bli längre än allt så kan jag lika gärna forsätta att mala på. Eller jag kanske borde ägna mig lite åt min nya facebook också? Isberg har försökt återföra mig till mänskligheten för vilken normal 19åring har inte facebook? När till och med min kära far, 46, både är ägare till en och dessutom tydligen är skillad på sidan? Jag skrev in lösenordet, hon skapade, pysslade på och roade sig sedan åt det hela, men hon menade nog bara väl.
För att rejält trötta ut de sista slitna läsarna som kommer få begära sjukskrivnig efter att ha läst igenom detta blogginlägg kan jag påstå att föregåendes vecka inte bara innebar grubblande över hur sängtillverkarna av en 90säng tänkt, utan även, hur tänkt tillverkarna av en madrass, luftmadrass och tågbrits. Det är veckans senaste sovplatser. Begav mig nämligen till umeå , avklarade en trivsam middag med Anna och grabbsen och ytterligare en middag med Martin och avslutade trippen med mindre trivsamheter.
"Att älska är att vara sårbar"
Nu ska jag återgå till mina trivsamma sambos och höstens nya vardag , tack och hej!
och det tackar vi Carro för och därav måste jag även uppdatera veckans senaste händelser..
Här om sisten skrev jag ner mina funderingar kring hur tankarna gått i huvudet på de som tillverkat en 90säng, i natt, när jag inte kunde sova funderade jag såklart på hur tillverkarna av en 180 säng tänkt. Är de själva ens medvetna om att den är tillverkad så att tre tjejer som är under 1,80cm långa får mer plats på bredden om man lägger sig på tvären?
Hur som helst har jag nu svaret på gårdagens fråga, vem av oss rör oss minst och bör knipa mittenplatsen?
Johanna och Johanna rör sig som två elvispar, elvispar som går både på ström och duracellbatteri, där superspeedknappen dessutom fastnat och vad är mer trivsamt än gårdagens uppvaknande när jag vaknade stel som en fiskpinne och med en rörelseytan i sidled på 0mm? Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Men varför vara själv när man kan ha umgänge dygnet runt? Vår toadörr är skarpt bidragnade till den trivsamma gemenskapen. Kommunicationen dör inte bara för att man stängt toadörren, den glipar lagomt mycket, för att man ska kunna fortsätta det samtal man påbörjat, och vem har inte alltid önskat att slippa skrika på hjälp ifall toadörren går i baklås? Dels så är vi 5stycken i en 3a, så det finns alltid någon nära till hands för räddning, dels så slipper man skriker för det räcker om man viskar på hjälp, tack vare glipan, men framför allt , den går aldrig i baklås för den har inget lås, utan endast en tanig hasp. Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Ingen skugga ska alltså falla över min nya vardag i Oslo. Har bara varit här sedan lördags eftermiddag, men utan någon ironi, som annars är mitt modersmål, så trivs jag redan. Hittils har vi hunnit med en gemensam middag, mysfilmkväll, inhandling för att fylla skafferiet inför vintern (men vi kommer magra med tanke på godisets dyra kilopris) Jag och carro har hunnit begett oss ut på en springtur i de gröna parkerna och dagen bjöd på en tur i huvudstaden.
Nu när blogginlägget redan håller på bli längre än allt så kan jag lika gärna forsätta att mala på. Eller jag kanske borde ägna mig lite åt min nya facebook också? Isberg har försökt återföra mig till mänskligheten för vilken normal 19åring har inte facebook? När till och med min kära far, 46, både är ägare till en och dessutom tydligen är skillad på sidan? Jag skrev in lösenordet, hon skapade, pysslade på och roade sig sedan åt det hela, men hon menade nog bara väl.
För att rejält trötta ut de sista slitna läsarna som kommer få begära sjukskrivnig efter att ha läst igenom detta blogginlägg kan jag påstå att föregåendes vecka inte bara innebar grubblande över hur sängtillverkarna av en 90säng tänkt, utan även, hur tänkt tillverkarna av en madrass, luftmadrass och tågbrits. Det är veckans senaste sovplatser. Begav mig nämligen till umeå , avklarade en trivsam middag med Anna och grabbsen och ytterligare en middag med Martin och avslutade trippen med mindre trivsamheter.
"Att älska är att vara sårbar"
Nu ska jag återgå till mina trivsamma sambos och höstens nya vardag , tack och hej!
OSLO Hösten 2008
Kommentarer
Postat av: is
Hej mumme, du skriver som en gud!
Postat av: Hanna
håller med ! Du är ju tokbra :)
alltid kul att läsa det du skriver Sara !
Postat av: Anonym
haha... man kan ju inte låta bli att skratta när man läser dina blogginlägg... varenda ord är du till 1000..... saknar dig..... hoppas du trivs...:D
Trackback
