sfrisell

Öronproppar och tennisbollar att kasta på Isberg och sambos.

Det är pappas förslag, när jag berättar om min natts sömn. Äntligen ledig. Vad tänker du på när du hör ordet ledig, jag inte bara tänker, utan alla mina hjärnceller jobbar för att framföra ordet sömn högst upp på prioritetslistan.
   Först vaknar jag, med en lite varmare kroppstemperatur, av att jag drömmer om jobben. Sedan vaknar jag av att ännu en narvesen affisch, med sambo som tilllägg, infinner sig i mitt rum, därefter är det vibrationen från sms som skapar jordbävning i mitt rum, och som grädden på moset vaknar jag såklart när Isberg ska till jobbet. 
   Idag väntar en välbehövlig sanering av lägenheten, besök från den svenska kontinenten, samt firande av en 22årig Daniel, och det hittills räknade antalet gäster är ett antal över 22, vilket får mig att undra hur vi ska rymmas, jag vill ju minst ha 12kvadratmeters svängrum för mig själv, på Helsfyrs hemmagjorda dansgolv.

Hur som haver, sova har vi tid med senare, nog för att jag ligger på den nivån att jag senast igår diskuterade krämpor och slitenhet med en 57åring, och det lät som vi båda i efterhand fått ut rätt mycket av samtalet.
  Men jag känner mig trots allt på en ganska harmonisk nivå än så länge, speciellt med tanke på att jag långt ifrån är en av de som har fullt upp. Fullt upp är, Christer Frisell, över 80år, pensionär sedan 20år tillbaka, som skriver schema för att hinna med allt under sina dagar. Här handlar det inte om,Tisdag 28 feb, kom ihåg att leverera bilen till besiktning.
Här pratar vi 06.30 uppstigning, 07.00 meditation, 07.30 morgongymnastik, 07.45 frukost och så fortlöper dagsschemat, med inslag som 14.15 rast och 16.45 kortspel.
Kanske är det vad jag ska göra för att lyckas uppdatera bloggen offtare, skriva ett dagsschema med en kvarts ägnande åt rubriken, blogga. Schemat skulle även innehålla minst sagt 50minuters intensivt glassätande, per dag. Igår stod det shopping på schemat, och vi fick endel inhandlat. Dock ser jag fram emot att storinhandla till vårens garderob, dock dröjjer det ett tag, för än så länge är det så mycket vinter och kallt att jag måste gå in och skölja fötterna i varmt vatten för att få tillbaka någon känsel under dagistimarnas utomhuslek. Men nu står det matlagning och dusch härnäst på mitt schema, och det är bäst för tidsoptimisten att för en gång skull följa det.

Vad hände med att denna blogg skulle drivas av djupt engagemang, heta samtalsämnen såsom regnskogsskövling och dylikt. Nu drivs den för att milda ner de fåtal som tittar på mig med mördarblick såfort de upptäcker att jag inte uppdaterat, dvs. att den blicken hänger över mig i två veckors tid innan jag äntligen uppdaterar. Men det är värt all ansträngande, slitsamma tangenttryckning för att skrapa ihop ett inlägg bara för att få veta att ni får skina upp två minuter av att inse att något nytt ha hänt på bloggen.

Frågan är vad som hänt sedan senast?
Jag jobbar fortfarande på dagis och tycker fortfarande det är roligt att krypa på golven med dagisbarnen.
Jag bor fortfarande kvar i Oslo som jag nämnt i de 14 senaste inläggen.
Jag är fortfarande vän med Isberg efter 14 år.
Inga radikala förändringar.



De senaste två veckorna har det blivit en vinkväll, och en lite ordentligare vinkväll. Som båda såklart slutade hemma. Inga radikala förändringar på den fronten heller med andra ord. Det är som det varit de senaste 14 månaderna.

Mysiga spel och filmkvällar, väldigt ovanlig företeelse. Däremot ovanligt mycket glassätande därtill. Här har ni praktexempel på de som vid nyår fullt och fast inser att det inte är någon mening att ens inbilla sig att man ska kunna ingå något så radikalt som ett mer nyttigt och hälsosamt år.

Men trotsallt, är jag lite dagdrömmare och ändå tror aningen på att ett nytt åt bringar med sig nystarten med den lite sundare livsstilen. Jag var nämligen ute och sprang här om dagen, de första fem minutrarna kändes det som höstens motion, dvs alla löpturer till tunnelbanan gett utlopp för en relativt god kondition. Fem minuter senare insåg jag att de rastlösa kvällarnas godisätande, den nersuttna Haslesoffan och all glass gjort sitt också. Visserligen tycker jag att det räcker med att vara i tillräckligt trim för att kunna springa så pass lagomt snabbt till tunnelbanan att man just håller sig under hastighetsbegränsningarna för att åka fast i fartkamerorna. Men inget radikalt har väll skett på motionsfronten heller. Jag fasthåller vid att jag hoppas en löptur per kvartalår räcker.

Däremot har en radikal förändring skett. Skrubben jag är bosatt i är inte längre en Harrypotterskrubb, utan en rent av mysig Frisellskrubb. Med tanke på att jag gjort årets inköp iform av en sänglampa som lyser upp tillvaron alla de timmar jag spenderar här inne. Detta skedde under föregående veckas Ikeatur. Förövrigt är den inte fullbordad eftersom att det fortfarande väntas på att en fin affisch ska upp på väggen, har man lovat så har man!



Utöver det har året fortsatt under temat sunt och nyttigt. En kväll på peppes reprensenterar helt klart den rubriken.



Annars flyter dagarna på och man får somliga stunder rycka in och agera träningsredskap, andra hänga uppochner och som alltid, försvara att det inte alls är något fel på att understiga minimumlängden 160. Till helgen blir det stockholm och inte radikala förändring i sinnesfriden för det.