sfrisell

 

Igår visade sig resultatet av att ha fyllt 20 i Oslo. Förrförra helgen blev det firande i förväg och samma vecka blev det även vardagsfirande med tårtor av högklass och hädanefter kommer det helt plötsligt, endast på helgerna, som från tomma intet, befinna sig ett antal fler Erica Jansson ute på kvällarna.

Skämt och sido så hade jag varit glad om det hade varit en Sara20 tårta, för då hade jag haft lättare att bestämma vad jag ska göra i sommar, då hade jag utan tvekan stannat och försökt smila in mig på något sommaruteserveringsjobb, men icket. Det skriker lite - Jag och Johanna är i Östhammar och har just sett Erik Segerstedt, går vidare och smiter lite smidigt in på ortens enda och minsta uteställe. Tippar, tio bord på uteserveringen, ett bord belägrat av mina bekantskaper, alla över 18, ett bord belägrat av, självaste snyggErik!. Samt en vakt som självklart känner igen alla de få besökarna som kommer dit, och ut åker vi, såklart.
  Precis som vi samma sommar åkte ut från öltälten på Gatufesten, nog för att det är förståeligt, det bara skrek, Hej kom och skicka ut oss för vi är bara 17, över våra flackande blickar, sammanbitna leenden och irrande rörelser.
   Som grädden på mostet, hade vi samma vecka bestämt oss för en Ålandstripp med några vänskaper. Efter att ha kört ett antal mil, någon timme eller två, precis påväg på en rolig dagstur, precis påväg att gå in, så får vi frågan om legg, visst tänker två glada 17åringar och förbannelse, tänker vi någon minut senare, när vi inser att vi inte får åka med, nu pratar vi Ålandsbåten. Samtidigt som de glada 10åringarna travar förbi, antingen med föräldrar eller själva, med en underskriven lapp. Surt sa räven, som denna gång var jag och Isberg och hela kompaniet fick bege sig hem.
   Den kännslan lägger sig fint i den Frisellska kroppen när jag vet att jag fyller år, precis i slutet av sommaren, i en stad som gör sig annorlunda vad gäller att överstiga tonårsåren. Ständig beslutsångest.

Men jag ger det lite betänketid till, men först ska jag tänka på att jag nästan rent av är lycklig när jag tänker på att det blir hemmakväll med melodifestivalen ikväll, och spaning på den snyggErik jag bara fick vistas på samma kvadratmetrar som, i någon minut, pågrund av två månaders för sen födelsedag.

För att fortsätta på det nästan positiva temat så kan jag påstå att gårdagen var toppen med godmat och trevlig förfest med några av galenskapen från barnehagen. Sedan blev det som sagt vidare ut med övriga vänninor för en roligkväll och där var inlägget sammanknutet, och bloggen håller på skena iväg och känner sig överbelastad, den är inte van att få såndan uppmärksamhet, därför ska jag skona den. Hejs.