Godnatt, godmorgon
Vi ångrar det vi sa och det vi gjorde.
Vi ångrar också det vi aldrig sa och det vi aldrig gjorde.
Tusen tankar, inga ord.
Kvart över 5. Räknas det som Onsdag natt, eller Torsdag morgon?
Oavsett vilket så är det omöjligt att sova, vad passar då bättre än att blogga?
.. se på tv eller lyssna på ekot i det tomma rummet? Breda ut sig i sängen som är hela 90 centimeter bred? Fundera på om dessa sängar är gjorda för att de som sover två i dem ska få extrem extrem närhet, eller om dem är tillverkade enbart för ensamvargar som anser att det är behagligt att ligga stel som en pinne hela natten för att det inte finns tillräckligt med yta för att ens vända på sig?
Veckan som varit har bestått av Bio och Sex and the city, News, umgänge, filmkväll, flyttpackning, besök i Stugun, match i Sveg, träning, körning, jobb, Café, stan, barnvaktning och diverse.
Kort, koncist och jätte intressant.
När ni beskådar denna bild förstår ni helt plötsligt varför alla ungar springer efter mig på stan, ber om min autograf och skriker efter mig att jag är världens bästa barnvakt..vem har sagt att baka alltid innebär en medioker, ordinär och oaptitlig sockerkaka?
Utelåst
Mysigt med fika på Paus, mörka sommarnätter, köpa godis och ha filmnatt, somna i soffan med folk runt omkring. Man får uppskatta även de små sakerna.
Igår när jag for till jobbet tänkte jag, äh, jag behöver inte nycklarna, Sandra är ändå hemma när jag kommer hem. Imorse tänkte jag, jag behövde visst nycklarna, för Sandra har farit till Stockholm.
Dagen började alltså med utelåsning. Självklart lyckas jag slänga ur mig det till grannen som jag så trevligt ställt mig och pratat med och självklart har hon en huvudnyckel. Utelåsningen varade med andra ord inte längre än tre minuter.. dem tre minutrarna det tog för mig att släpa mig upp till tredje våningen.
Jag slapp alltså ringa till något kontor, jag slapp alltså betala upplåsningsavgift, och jag slapp alltså att vänta.
Allt löser sig alltid.
Onödigt att oroa sig i onödan.
TIdsoptimist som alltid. Jo jag hinner blogga och pyssla på lite innan jag ska iväg. Om 20 min ska jag vara duschad och klar för då kommer skjutsen, lunch ute på vischan väntar.
P.S. I Love You
En av de bästa filmerna jag sett.Medel, mittemellan, medium
Direkt från jobbet, direkt ner på stan, direkt förbi frisören. Tvekade några gånger innan jag äntligen tog till mig modet, bad om närmsta klipptiden, för att det inte skulle finnas chans att ångra sig. Andra har tandläkarskräck, jag, frisörskräck.
Så många gånger man kommit hem med 48centimeter kortare än man bett om, eller utan förändring alls, eller med en uppstylad frisyr som man ändå aldrig kommer kunna fixa själv. Eller den gången jag kom hem, såg ut som en pudel, hade fem minuter på mig innan jag skulle iväg, tiden ägnades garanterat åt att skölja ur allt hon slängt in i mitt hår, för att få pudel lockarna att försvinna.
Denna gång, 45 minuter senare, 3dm kortare, varken finare eller fulare, bara nyare, begav jag mig hem, utan bitterhet.
Hon med det långa håret och skrattet existerar alltså inte längre, det är det jag har gruvat mig för, att vara en i mängden, nu är jag bara hon med det medelmåttiga håret, men fortfarande, skrattet försvinner aldrig.
Senaste dagarna känns det som jag levt på återvinningscentralen, så mycket onödigt och gammalt som jag gjort mig av med. Så mycket onödigt folk sparat på, så mycket vi bara kastar, när det finns folk som lever utan det mesta. För att det skulle kännas aningen bättre skänkte vi det mesta till frälsningsarmen. Då kommer det i alla fall till nytta.
Det gamla är utrensat, den nya frisyren är klippt, den nya tillvaron väntar.
Hur svårt har vi för förändringar, och hur lätt släpper vi det gamla?
Mitt svar på den frågan var en löprunda, oavbrutet, till Torvalla och tillbaka, över en mil, bara för att slippa fundera.
Alltid yran
Alltid lika mysigt på campingen, speciellt på söndag morgon,
alltid lika stämning att lyssna på Magnusuggla, speciellt under allsången av trubaduren,
alltid lika glad när man ska lyssna på bra artister, speciellt när man kommer precis när de slutat,
alltid lika roligt att heta Frisell, speciellt eftersom jag är som jag är,
alltid lika tråkigt när yran är över, speciellt eftersom man måste vänta ett helt år tills nästa gång igen.
Yrans baksida..
..och fler än en bild lyckades vi ta i år. Vi tackar Isbergs och framförallt Hannas kamera för det. Tack för helgen!
Allting har ett slut, men inte flyttstädning..Norge nästa!
