Julledighet
En tyst minut. Det hölls inom den Frisellska släkten under julafton.
Exakt ett år tidigare befann vi oss inte i det kök vi satt i nu, eftersom det befann sig i lågor.
Den eld som brann då var inte från juleljusen, utan från hela huset.
Det ljud som hördes var inte julmusik, utan från panik och brandbilar.
Två dagar innan, samma jul, var ambulansen huvudaktören från räddningstjänsten, och de närmsta dagarna spenderades på sjukhus för att besöka farmor.
En tyst minut. Det hölls inte för att någon gått bort exakt ett år tidigare. Utan för att alla klarat sig vidare till detta år.
Detta år, denna jul, var över förväntningarna.
Ingen dramatik.
Bara vanlig julklappshysteri, enormt hög ljudvolym från de gamla, fruktansvärt goda köttbullar, lagomtlängetillagad gröt, fjorton varv springandes runt i huset för att leka med kusinbarn, imitation genom hela kalleanka och en lagomt barrig gran. Dagen dessförinnan kände jag och Sofia för ännu mer släktkalas, hur vi nu kunde sukta efter det kan man fråga sig. Vilket som, begav vi oss till andra sidan småland för att besöka Carlssons sammanträff och det var minst sagt trevligt.
Suktandet efter ännu mer livligheter hade ännu inte dött ut på juldagen. Det blev en förträfflig utgång och undersökning av utelivet i Vetlanda. Näst intill lika mycket storstad som Stockholm, nästan iallafall, skillnaden är bara att man där uppenbarligen anser att den som har råd till störst traktor, den får flest tjejer. Detta uttalat av en alldelens äkta Vetlandabo. Förälskelser sker så fort någon funnit en annan singel, med tanke på att man inte vill bli den enda som inte hunnit gifta sig och skaffa barn.
Nog av småstad begav jag mig sedan till Göteborg. Att ge sig ut i mellandagsrean där, är som att ge sig ut i myrornas krig, eller gamarnas sammankomst. Fruktansvärt mycket folk, fruktansvärt förmycket folk rättare sagt. Önskar du att handla något? Då är det bara att ställa sig i kö när butiken öppnar, så kanske du lyckas komma fram till kassan innan de stänger, kanske. Vill du hitta något vettigt att köpa får du slita åt dig något innan allt rasat ner på golvet, eller armbåga dig fram, eller varför inte ingå en catfight med den som redan hunnit hugga det du tittat efter. Jag kom hem med ett par vinröda jeans. Sen var jag helt färdig. Tanken var att jag skulle bege mig ut dagen därpå, mer förberedd, men hjälm och hockeyklubba, möjligtvis pepparspray också. Men planen blev ändrad.
För vem spenderar inte hellre dagen med film, mys, pizza och en omtyckt Daniel.
Julledigheten har med andra ord varit bra, och jag fick ett bra avslut på något bra. Efter fyra timmars sovande bussresa är jag nu tillbaka i Oslo. Imorgon väntar flytt och nu väntar jobb!
Känns dock konstigt att vår "lilla familj" splittras, Carro far imorgon, Johanna har redan farit och Erica ska bo på annat håll. Känns dock bra att hösten varit som den varit och det kommer vara saknat. Det avslutades iallafall med en mysig lillajulafton med lillafamiljen. Ett bra avlut på något bra.
Exakt ett år tidigare befann vi oss inte i det kök vi satt i nu, eftersom det befann sig i lågor.
Den eld som brann då var inte från juleljusen, utan från hela huset.
Det ljud som hördes var inte julmusik, utan från panik och brandbilar.
Två dagar innan, samma jul, var ambulansen huvudaktören från räddningstjänsten, och de närmsta dagarna spenderades på sjukhus för att besöka farmor.
En tyst minut. Det hölls inte för att någon gått bort exakt ett år tidigare. Utan för att alla klarat sig vidare till detta år.
Detta år, denna jul, var över förväntningarna.
Ingen dramatik.
Bara vanlig julklappshysteri, enormt hög ljudvolym från de gamla, fruktansvärt goda köttbullar, lagomtlängetillagad gröt, fjorton varv springandes runt i huset för att leka med kusinbarn, imitation genom hela kalleanka och en lagomt barrig gran. Dagen dessförinnan kände jag och Sofia för ännu mer släktkalas, hur vi nu kunde sukta efter det kan man fråga sig. Vilket som, begav vi oss till andra sidan småland för att besöka Carlssons sammanträff och det var minst sagt trevligt.
Suktandet efter ännu mer livligheter hade ännu inte dött ut på juldagen. Det blev en förträfflig utgång och undersökning av utelivet i Vetlanda. Näst intill lika mycket storstad som Stockholm, nästan iallafall, skillnaden är bara att man där uppenbarligen anser att den som har råd till störst traktor, den får flest tjejer. Detta uttalat av en alldelens äkta Vetlandabo. Förälskelser sker så fort någon funnit en annan singel, med tanke på att man inte vill bli den enda som inte hunnit gifta sig och skaffa barn.
Nog av småstad begav jag mig sedan till Göteborg. Att ge sig ut i mellandagsrean där, är som att ge sig ut i myrornas krig, eller gamarnas sammankomst. Fruktansvärt mycket folk, fruktansvärt förmycket folk rättare sagt. Önskar du att handla något? Då är det bara att ställa sig i kö när butiken öppnar, så kanske du lyckas komma fram till kassan innan de stänger, kanske. Vill du hitta något vettigt att köpa får du slita åt dig något innan allt rasat ner på golvet, eller armbåga dig fram, eller varför inte ingå en catfight med den som redan hunnit hugga det du tittat efter. Jag kom hem med ett par vinröda jeans. Sen var jag helt färdig. Tanken var att jag skulle bege mig ut dagen därpå, mer förberedd, men hjälm och hockeyklubba, möjligtvis pepparspray också. Men planen blev ändrad.
För vem spenderar inte hellre dagen med film, mys, pizza och en omtyckt Daniel.
Julledigheten har med andra ord varit bra, och jag fick ett bra avslut på något bra. Efter fyra timmars sovande bussresa är jag nu tillbaka i Oslo. Imorgon väntar flytt och nu väntar jobb!
Känns dock konstigt att vår "lilla familj" splittras, Carro far imorgon, Johanna har redan farit och Erica ska bo på annat håll. Känns dock bra att hösten varit som den varit och det kommer vara saknat. Det avslutades iallafall med en mysig lillajulafton med lillafamiljen. Ett bra avlut på något bra.
Kommentarer
Trackback
