Mässmessa
Efter jobbet i fredags begav jag mig raka spåret till staden för att möta upp isan och inhandlingen av julklappar har nu officiellt startat. Fredagen blev med andra ord lugn, om man bortser från kaoslöpandet till Ikeabussen med julklappspapper, pizzastycken och varmkorv i högsta hugg.
Lördagen bjöd på bokmässa.
Men bokmässan var inte bara bokmässa tydligen.
Vi hade planlagt att gå på diverse föreläsningar, hur många såg vi på en skala? En, en och en halv.?
Hur många andra saker ägnade vi oss inte åt istället på en skala? Tur att inte gratisgodisätning, spaning efter diverse roligheter att inhandla, sittnig i massagestolar, vindrickning med diverse författare och sminkning lockade mer.
Gratis sminkning, varför inte? Enda man behöver offra är att de får ta ett kort efteråt. Är visseligen raka motsatsen till linslus, men okej. Vad hände med att stå mot väggen och bre på fejksmilet som jag sett var det enda som behövdes? De slutade med att de började styla håret och guidade runt hur de ville ha bilderna. Tur att det var någon runt heller och tur att jag inte insåg att fotografens senaste upplagda bilder var på en från det norska topmodel.
Kvällen fortsatte i gladan ro med vinande och slutade ute.
Denna dag har jag myst med johannorna hela dagen, legat i dubbelsängen och planerat framtid, försökt åtminstonde. Kommer kännas tomt framöver utan denna vardag, kanske blir att sova tre i dubbelsängen i natt bara för att passa på att skeda när man väl har möjligheten?
Ännu en helg. Helt klart en trivsam sådan.
22nov
Höst, vår, sommar
Här om dagen inhandlade vi som nämnt en julgran, och idag möttes vi av denna där inne på Ica.
Snart jul med andra ord. Vars tog hösten vägen?
Tiden försvinner snabbare än allt. Förr märkte man iallafall av att året var indelat i veckor, i dagar.
Nu passerar dagarna bara med höjdpunkter så som när Ica kassens handtag hastigt går sönder utanför butiken och alla matvaror rullar åt alla håll, eller när man äntligen får trycka i sig något av söthetsgrad 500 på kvällarna bara för att vi inte har bättre för oss.
Numera går tiden så fort att året bara verkar ha tre indelningar, höst, vår, sommar.
Denna höst har spenderats i Oslo. Vad händer till våren?
Tanken är att stanna till januari och förhoppningsvis kan Icatomten giva mig och fröknarna Isberg och Jansson ett boende efter nyår. (och en extra stor godispåse, så att vi hinner notera att det är en speciellt dag och inte en i mängden)
Blir inget vettigt sagt, för tröttheten överväldigar. Så godnatt, för imorgon väntar ännu en dag.
Hej, hejdå
Det stämmer trots allt, vi kommer stå inför avsked tusen gånger om.
Frågan är, vilka tog jag avsked av och vilka jag bara sa hejdå till?
Det visar sig med tiden.
Just nu vet jag att jag saknar dem jag medvetet bara sa hejdå till.
Det betydde ett, hejdå, vi ses.
Nu var det allt för länge sedan vi sågs, så nu är ni saknade.
Måste även tillägga att livet är fullt av nya möten också.
Oftast sådanna som bara passerar utan att vi lägger märke till dem.
Frågan är varför vi har så lätt att notera det negativa som händer?
Ett avsked noterar man lättare än ett nytt möte.
En dålig dag noterar man lättare än en bra.
Hur många gånger har vi inte ältat det vi misslyckats med? Troligtvis fler gånger än vi ältat det vi lyckats med.
Varför blir det negativa till så mycket större sak än det positiva?
Istället för att jag var nöjd över de mvg;n jag fått, irriterade jag mig på det enda ynka ig;t som fanns på mitt slutbetyg.
Och det stör mig fortfarande.
Kort sagt tror jag att vi alla strävar efter att allt ska vara ofelaktigt perfekt.
Det är det vi förväntar oss. Det är det vi önskar oss.
Allt för många gånger ser vi allt som svart eller vit, Vi måste lära oss att inse att allt är fullt av gråskalor.
Utan de dåliga dagarna skulle inte de bra finnas.
Vi måste lära oss att uppskatta de bra lika mycket som vi ogillar de dåliga.
Vi måste lära oss att acceptera det dåliga för att kunna se det bra.
Har alltid önskat att alla mina närmsta ska finnas på samma ställe. Det vore perfekt.
Just nu saknar jag de som inte är här, men det betyder inte att jag inte uppskattar er som faktiskt är det.
Helgsällskapet bob
Stavanger 15 November
Ingen dag är den andra lik.
Ena dagen beger jag mig till motsatta sidan av Oslo för att se syster min agera byggarebob. Hon fick svettas i de medskickade manskallsongerna under dräkten, medens jag fick träna magmusklerna. Ett gott skratt förlänger livet, stämmer det, gav denna helg mig ett par extra år skulle man kunna påstå, speciellt bobs baklängesramling det sista vi gör när vi vinkar adjöss till alla barnen. Tack för en rolig helg syster bob!
120mils bilåkande under funderingar på varför halkbanan var så underdriven, vars var haglet, snålblåsten, de kurviga vägarna och den kolsvarta omgivningen? felkörningar, för lite sömn i de allt för sköna hotellsängarna, för lite sömn efter hemkomsten och påtok för tidig uppstigning i morse medförde en del slitenhet. Följde Sofia till bussen som hon mot alla odds hann med.
sara säger:
gick et bra idag?=)
sofia säger:
haha nej jag sommnade på bussen och sov så hårt att jag vaknade när vi hade åkt förbi göteborg
sofia säger:
och så åkte jag till helsingborg i skåne.
Och därmed fick jag ännu fler dagar att spendera som Sara Frisell.
Andra dagar jobbar jag på det mysiga cafét och lyckas i stress sätta eld på papper samtidigt som jag hoppas att chefen står vänd åt annat håll försjunken i filosofiska tankar som handlar om hur han ska kunna tillaga pastan ännu mer magnifik. Eller tappar ena skon påväg till serveringsjobb som slutar i att jag får låna förstora skor som liknar mer på en clowns än en servitörs. Annars är det som vanligt, jag kryper på golven och försöker tyda vad de norska ungarna pratar om, i en konversation med dem ser jag troligtvis ut som en fågelholk 90procent av tiden. Den dagliga motionen springandes till tunnelbanan är också i sin ordning.
Förövrigt, det som idag började som en tur på loppis slutade med en hemkomst släpandes på ett julträd och massa annat pynt. Där pratar vi fynd!
För de få tappra som ständigt väntar tålmodigt på att jag ska uppdatera bloggen kan jag lika gärna skriva några extra raders läsning, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.
Två helger att återberätta om? Halloween, inte värd att nämnas annat än att vi återigen hade finbesök både från Östersund och Umeå. Hur kommer det kännas om man någonsin ska bo ensam framöver? Just nu tycker jag det är nog så ensamt att sova utan att ha någon som högst 1millimeter ifrån.
Helgen därpå var lika rolig den. Behöver inte ens nämna att det bara varit förfesterna som varit roliga, för det vet mina tappra läsare redan, att så är det alltid enligt min mening. Söndagen spenderades till att fundera ut vars i vitskalan takets färg ligger.
Till sist vill jag bara utdela en tacksamhetsutnämning till alla runt omkring som har tålamod med att jag är lika öppen som en igenspikad och igenlåst byrålåda vars nykel är bortkastad sedan länge tillbaka. Men man lär sig något nytt varje dag, och jag har lärt mig att det underlättar att faktiskt kunna tala om annat än bara väder och vind.
Även om man ignorerar sådant man helst vill glömma, glöms det inte bort.
Desto längre man ignorerar sådant man helst vill glömma, desto svårare blir det att acceptera.
Ingen dag är den andra lik, och någon av dessa dagar måste man acceptera det man helst vill glömma.
För att sedan kunna glömma och gåvidare, påriktigt.
Nu blir det sömn i hopp om att hotellfrukosten ska ha tranfereat sig från stavanger till hasle imorgonbitti, hade gärna mötts av det istället för att i all hunger plocka fram två torra hårdbrömackor som glädjs av att få salladskrydda som pålägg. Frukostbuffé får troligtvis bara existera som nattens drömämne dock.
Godnatt alla omtyckta och alla saknade.
Halloween
FN
Iövrigt lider jag av sömnsjukan. Du ser jättekonstig ut, du ser jätte sliten ut, du borde verkligen sova. Det sas igårkväll med 8 ögon riktade på mig, de hivade inte bara kommentarer, utan även skratt. Tackar. Det blev raka spåret i säng. Gick och la mig tidigast igår, sov efter jobbet idag, och hela kvällen har jag längtat efter att få sova. Nu blir det sängen, lycka!
Imorgon blir det torka bort ungarnas dregel från kläderna, men jag trivs. Det är roligt att göra kullerbyttor i kuddrummet och imorgon ska jag sno åt mig vakten under sovstunden.
Gör det du blir glad av.
Lågskoleprovet
Lågskoleprovet, naturligtvis vad det står på reklamlappen som delas ut av Glocalnet, utanför salarna till högskoleprovet.
-Visserligen att jag inte hinner plugga till alla delarna av provet, men jag ska iallafall se till att vara utvilad, att ha tillräckligt med fika och lunch med mig, framförallt så ska jag unna mig godis, kan dessutom vara bra med lite söttma ifall man ändå blir trött av någon anledning.
9.00 Lördag morgon. Högskoleprovet börjar. Frisell har infunnit sig. Förberedelserna gick nästan som de skulle iallafall. 4 timmars sömn, rödsprängda ögon och enda göttes som befinner sig i mitt ägo är ett gammalt godishalsband! Kan garantera att jag kände mig betydligt mer lämpad för att dela ut glocalnets skämtreklam om lågskoleprov än att sitta bland alla som påriktgt är redo för högskola. De andra hade med sig takeaway Kaffe, frukt och möjligt någon mörkchokladbit. De satt fullständigt harmoniskt samtidigt som jag febrilt satt och gnagde på mitt godishalsband i vild förtvilan, så att godispärlorna sprättade åt alla håll i salen. Sanningen att säga, det gick inte överdrivet bra, men jag är ändå överdrivet nöjd över att jag gjorde det.
Sedan blev det restaurang, grekiskmat och vin. Lycka för straffången som är van vid bröd och vatten. Därefter hem och skeda med alla syskonen. Inte en natt har jag möjlighet att ligga på rygg, det skulle ta förstor plats. Dagen därpå blev det en vända i staden för att sedan på kvällen bege tillbaka till Oslo. Naturligtvis fastnar vi i tullen så bussen blir över en halvtimme försenad. Precis den halvtimmen som gjorde att jag med 2 minuter missade sista tunnelbanan hem. Alla minibanker och tider skevade och var rena förbannelsen mot mig. Det slutade med att jag snörde in väskan, inklusive mig själv i en taxi. Men allt var inte fyskam, det är sånna där dagar man uppskattar att kioskkillen bjuder på korv och busschaffören skjutsar mig till närmsta minibank. Ibland får man glädjas åt de små sakerna.
HADE
Göteborg
Oslo - Göteborg - Oslo. 60 mil, två storstäder och en frisell bakom ratten. Inte en eloge till mig som lyckades köra oss (inte bilen inräknad) helskinnade hem. En eloge till kompanjonen som vågade åka med! Menar naturligtvis inte Bob, han hade inget val, han skulle konkas hem i bilen vare sig han ville eller ej. Menade Isberg, som frivilligt, satte sig i passagerarsätet, men vem skulle inte göra det för att få handla svenska köttbullar samt göttes för 4,9/hg? Det var näst intill jubeltårar inne på coop i Uddevalla, och rena gamhuset när coopkassarna anlände till st.Jörgens vei i Oslo.
Det var inte bara ett kärt återseende mig och de svenska köttbullarna emellan. Fick även träffa min syster och far en sväng och det var sig likt, inte en seriös konveration går det att föra i deras sällskap. Samtalsämnena handlade mestadels om hur jag och Isberg kommer se ut den dagen vi ska vandrar runt, klädda i Muminpappadress och se allmänt muminpappiga ut inne på något av norges köpcentrum i hopp om att vi inte stöter ihop med någon vi känner.
Förövrigt blev det inhandling av svarta jeans, efter att ha blivit totalt omkullpratad av ett norrländsktbutiksbiträde, blev det inte bara ett par svarta jeans, utan de absolut minsta tightaste svårtigendragna svarta jeansen butiken hade. Tur att man inte behöver vara två för att stänga dem. Perfekt för de morgonmänniskor som går upp på tok för tidigt för att sen ha strötid att fylla ut. Dock gäller det inte mig.
Har stressat hela dagen, jobbat, samt varit på tre möten, var av ett resulterade i att jag ska provjobba på Café imorgon innan jag beger mig till mitt övriga jobb, för att sedan bege till Göteborg.
Men nu väntas det att planera inför Halloween! Pax att klä ut mig till pumpa!
Byggarebob i Gbg
Vi for på informationsmötet, vi fick jobbet, vi fick första uppdraget. Hämta byggarebob i Göteborg, imorgon!
Det är förvisso lindrigt, vi ska åtminstonde inte vara innuti byggarebobdressen. Vi ska heller inte vara skooby, pingu, bamse, mumin, och krama ungar, eller göra en show med dessa karaktärer. Inte denna gången iallafall. Jag och Isberg kommer har en fin meritlista framöver. Alla 19åringars drömjobb?
Visserligen måste jag erkänna att jag ser framemot morgondagens arbete. Se Göteborg, storhandla svenskmat, träffa syster och i panik försöka undvika spårvagnarna.
Har fått ytterligare ett till jobb idag på Café, på deltid. Visseligen gillar jag att pussla, men detta blir på tok för svårt. Tur att jag inte är less på att arbeta iallafall. Tvärtom, vill göra precis allt. Dagis, butik, events, café, servering. Får se hur mycket det går att sy ihop ett hemmagjort jobbschema.
Nu blir det fika!
Min maltes
- Skaffa en chiuaua.
En punkt på min framtidslista. Tur bara att jag inte skrivit ner den mer än i huvudet ännu, för..
Det blir ingen chiuaua!
Det blir en malteser!
Jag är mycket nöjd över gårdagens beslut av mig och is efter allt googlande och resonerande. För jag måste medhålla, det vore synd på en fin chiuaua om den skulle gå i tusen delar bara för att jag och Isberg velat attt våra hundar skulle leka, hennes golden vs min chiuaua. Det skulle inte bli en långvarig vännerrelation mellan mig och lillen. Vi får dessutom tänka på att jag kan tänkas bo i norrland, den skulle genast insjukna i lunginflammation. Stackare.
Slutligen stod beslutet alltså mellan den aningen förstorade kala råttan vs. den förminskade lurviga björnen. Men som sagt, jag valde med omtanke för chiuauan.
Förövrigt så går pluggandet lite halvdant, topmodel, godisinköp, pannkakslagning, (dock inte städning med tanke på hur det ser ut här) val av framtida hund, vad som helst, istället för pluggande.
Idag hinns det inte heller ,ska nämligen på infomöte för något juniorföretag, jag och Isberg ska lära oss hur man klär ut sig till byggarebob och bobbelina samtidigt som man försöker hålla humöret uppe med 20barn klängandes runt armarna.
Visserligen vann jag, med största förvåning, stipendiet från Internationella plugghästföreningen i Söndags så lite nöjd är jag. Missade dock de övrigas tur till grynnelokka. Men min malteser skulle ändå inte varit med och varit söt bland höstlöven så det var lika bra.
Däremot gick jag ut på en prom på kvällskvisten och råkade hamna på just samma ställe de varit på. Dock själv, dock tråkigare. Men efter 1,5 månad med oavbrutet sällskap ska man inte klaga över att man självmant valt en ensampromenad. Så passade på att umgås med mitt eget fina sällskap, och att bege mig in till kyrkan och tända ett ljus.
Sälland jag vistas i kyrkan, men måste erkänna det är rogivande, och enbart för att det är en av de få gångerna jag gått in där så dyker en viss kristi upp ibland oss bara någon dag senare. En drummel till bankman hade printat in Kristi, istället för Kristina på Isbergs bankomatkort. Allt är alltså i sin ordning, Isbeg får felstavade bankkort och Johanna Lind bränner byxor i ugnen i hopp om att de ska torka!
Hade!
Åter helg, åter förfest
Oslo, just nu; Det där är ett praktexempel på när man ska ha kunskapen att läsa mellan raderna.
Uppe med tuppen! Har redan hunnit duscha, tvätta, blogga! och spendera tid till att strosa runt i lägenheten för mig själv medans de andra snarkar högre än vad tvättmaskinen mullrar, och den mullrar vill jag lova. Känns helt klart som att jag befinner mig under samma tidsperspektiv som tuppen idag i jämförelse med de andra helgdagarna, då har det varit hemkomst vid godmorgontid och uppvakning vid godaftontid.
För alla småpratsvana, väderintresserande kan jag informera om att det är strålande sol, 12,6 grader, molnfritt och vindstilla. Kan dessutom informera om att jag starkt funderar på att kamma hem guldmedalj idag.
- För en strong insats, en enorm ihärdighet och stora uppoffringar har vi härmed utsett årets vinnare.
Plugghäst 2008 går till.. ingen mindre än..Sara Frisell. Ett stort grattis, förutom medaljen har du dessutom fått ett stipendium, sponsrat av Internationella plugghästföreningen. Tusen tack. Kanske ska följa med de andra flickorna ut ändå?
Vi har nämligen på schemat att besöka ett visst ställe, gå på loppis och fika.
Vi har nämligen gjort upp en lista på saker vi vill hinna med under Oslotiden.
Halloweenfest. Luciavaka. Julbakning. Pysseldag. Toyenbadet. Utflykt. Picknick. Museum. Maskerad. Bio. Restaurang. Afterwork öl. Tunnelbanedag. osv.osv.osv.osv.osv.osv.
Tur för oss att somliga troligast tänkt stanna ytterligare någon månad efter nyår!
Hade!
Barnehagen hela dagen
Lördag förmiddag. Akershus fästning. Fin väder, höst och trevligt sällskap.
Lördagkväll. Förfest, förfest, förfest, förfest och förfest, eller blev det någon slags övergång till efterfest under nattens gång?
Kring 7 tiden påväg hem efter att kvällen, förfesten, bjudit på raklödderskrig, lyxmat, dvs, köttbullar! Roligt sällskap och många skratt.
Söndagen, 15.40, godmorgon! Sedan fortsatte dagen med en löprunda, det numera traditionella robinsson och en genomgång av högskoleprovsmaterial! Samt ett strongt uppdragande av en 1,20säng av Johannorna, våra sovplatser är numera inte trånga, men golvytan att gå på är minimal. Rummet är därför perfekt för det pyjamasparty vi planerat in.
Förövrigt är biljetter för Julens utflykt nu bokade. Hur tänkte jag, hur kunde jag ens efter en månad av nudlar, kikärtor och kattmatsluktnade tonfisk ens överväga att missa farmors hemladagade köttbullar!?
Ytterligare uppdatering; Mina två senaste dagar har bestått av lek, lek och lek. Hur glad är inte jag på en skala över att få kravla runt på golven i barnehagen? Somliga stunder funderar jag på om det är jag eller barnen som har roligast? Visserligen får vi inte glömma alla barnskrik, barngråt och blöta overaller.
Men ingen kan förneka att man är glad när man inser att man glömt tiden och redan slutat, packar ihop sina dagiskläder och vandrar iväg i höstsols värmen medens alla glada och söta ungar säger i kör;
Hade Sara! Vi ses imorgon!
Partyspel
Gårdagen knåpade vi inte ihop något alls, endast knaprade godis, allt för mycket dessutom, men vad gör man inte när man nyss brytit sitt godisförbud och sötsuget bara skriker högt som ett brandalarm efter socker.
Ja, även fast det hade varit trivsamt att bara äta godis en hel kväll så såg vi faktiskt film också. Man on fire.
Hon som alltid brukar somna till film, höll sig vaken, vaken och gråtandes vill jag lova. Inte bara under filmen, utan även fortsatt snyftandes efteråt.
Denna helg började med film, föregåendes helg avslutades med film, då var man gråtandes till Titanic, filmtårarna tar aldrig slut, det avtrubbas inte heller för att man redan sett filmen och vet vad som kommer hända. Tvärtom, då gråter man inte bara till de sorgliga scenderna, då gråter man redan innan de sorgliga scenerna, även under de lyckliga scenerna för man har i bakhuvudet att de sorgliga snart kommer dyka upp. Hopplöst.
Titanic filmen tackar vi en av föregåendes helgs besökare för ;) och dessutom för godiset därtill.
Förfest hos övriga Umeåflickor, sen efter"fest" direkt. Hur kommer det sig att vi aldrig lyckas ta oss ut?
Större delen trivsamt iallafall.
Sen blev det på med väst och fluga på lördagskvällen. Jobb på Oslos millitära samfund väntade. Jag är som gjord för servitris yrket, rätta tekniken, rätta musklerna i vänster underarm, inga problem alls att bära kött och grönsaker till ett halvt sällskap på en bricka med en area större än vår lägenhet. Nejdå, inga problem alls eftersom chefen alltid får ta över när vi kommer till det momentet.
Har även hunnit jobba där i veckan, tiden går allt för fort och jag medhåller om att jag är allt för seg att uppdatera bloggen.
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå.
Nu väntar solen och staden.
Förfest
Festen har börjat
Föregåendehelgs utlovade bilder..
Partyduk och dukat för fest
Norge 2008 - Festen har börjat.
Det är precis vad jag och Erica skrev på gårdagens hemmagjorda party duk, och det är precis så man kan beskriva gårdagskvällen.
Efter att ha funderat en halv förmiddag på vad vi skulle göra av dagen ryckte vi oss i kragen. Vandrade iväg i våra finaste mjukisutstyrslar och hälsade på matbutiken kiwi, där vi låg i underläge med vår klädsel, eftersom kassapersonalen där är klädda i grodgrönadräkter, inhandlade middagsmat, städa och lekte mästerkockar. Vilket vardagligen skulle innebära att vi lyckats tillaga en ännu mer delikat kikärtsgryta än vanligt. Men dagen till ära blev det tacos. Vi lyckades åstadkomma en surprisemiddag och surpriseförfest för våra övriga väninnor. Nästan iallafall, förutom att det var Johanna i egen person som hade skrivit inköpslistan och jag råkade försäja mig till somliga att "vi kanske ska vänta med det tills de andra kommer". Hur som haver, surprise eller inte så var gårkvällen inte fyskam.
Bilder dyker upp inom kort.
Vilodagen
Söndagarna är vilodagarna, allt har stängt, så det finns inget att göra, ingenstans att förtära sin arbetskraft på heller.
Men vem tycker att det är fyskam att få kliva upp på morgonen i vetskapen om att man får gå tillbaka till sängen bara 45 minuter senare? Dvs. när man ätit en rejäl frukost, vilket man gärna gör för då kan man dessutom gå och lägga sig med gott humör, med tanke på att man absolut absolut inte behöver röra sig något mer för dagen, eftersom man förbrukar så lite energi att frukostenmättnaden räcker över både frukost, lunch, middag.
Synd bara att jag är lika rastlös som en känguru unge, och endast i min tanke kan spendera exakt hela dagen på det viset. Självklart var jag först upp och står nu likt en husmor och tillagar tomtegröt till hela boskapet.
Men jämför jag en arbetsdag med söndagen skulle jag påstå att söndagarna är harmoniska som himmelriket.
Tur att jag inte kunde känna lättnad över att få gå och lägga mig på fredagsnatten, efter 15timmars arbetsdag, för vem känner inte för att istället ligga och fundera på hur man lättast kan bli av med ondskans värk i fötterna, kanske det vore smartast att göra tusen nålar på sig själv tills även armarna värkte, för att känna en harmonisk jämnbalans av värken?
Nej just ja, även armarna var djupt plågade efter kvällens arbete. Jag kan ju bara ställa mig frågan, har det inte varit tillräckligt med de bodypump pass jag gått på? Gav inte de 2,5 kilona jag lyfte någon effekt, blev aldrig mina taniga armar så biffiga som jag inbillade mig? Uppenbarligen inte.
Men det var inte heller det viktigaste i arbetet som servitör som tur var. Vad sägs om skicklighet och balans? Balans att hålla 6 tallrikar med stekhet soppa, på en bricka, med en hand, servera med den andra, samtidigt som du har ett utrymme där magen måste das in för att komma fram och förbi, allt detta utan att helt okontrollerat råka vicka brickan , några millimeters obalans hade räckt för att hiva ut soppan över de uppklädda gäster som firade 100årsjubileum. Men det hade varit ett smart knep för dem som suktar efter uppmärksamhet, för då hade man garanterat fått det i form av 300 par ögon stirrande endast på sig själv, där man står lite genant och vinkar i sina välstrukna serveringskläder, medens alla väntar i tystnad på att endast du ska tala, tala i någon slags ursäkta om sin egen klumpighet. Men tydligen hade någon från det serveringssällskapet råkat spilla på Norges kung en gång, värre än så ska väll inte ens jag lyckas åstadkomma? Skämt och sido så var det kul, med mycket nytt folk och mycket att göra.
157 cm lång, utseende som en 10 åring, till och med Frisell fick köpa rusbrus, utan leggkontroll här.
Vilket var synd, nu när jag äntligen stolt kan visa upp körkortet och för en en gångs skull slippa att genant hiva upp boken lika tjock som en bibel, passet med andra ord, vid bekräftande om att jag är över 18.
Både idag och igår har det varit toppenväder, så något ska vi väll lyckas pallra oss ut kan man tycka.
Arbetsmyra
Igår morse begav jag mig på intervju. Påväg därifrån ringde ytterligare några som tydligen gått på min charm.
Imorse vaknade jag med ett skratt när jag upptäckte att jag inte längre hade mitt täcke ifred. Sedan begav jag mig till stan och avklarade min första arbetsdag. Intervjuerna gick bra med andra ord.
Imorgon ska jag alltså åter smila runt i min puma tröja och alldelens för tighta nike skor.
- Välj ett par skor, du kan ju ta ett par från höstens nya kollektion, vad har du för storlek?
Efter dagens slut ångrade jag mitt svar på den frågan, jag hade önskat att jag bett om skor i samma storlek som en medelåldersman vanligtvis har, något i en storlek över 45.
Efter att jag imorgon spenderat åtta timmar på det ena stället har jag plus minus noll minuter på mig att befinna mig på det andra stället. Jag slutar 18 och börjar 18, hur går det ihop? Denna gång hjälper det inte att jag har egenskapen; liten och snabb som en vässla. Denna gång skulle jag behöva Harrypotters magiska egenskaper. Men infinna mig, det ska jag, skjorta och nyputsade skor är idag inhandlade.
För övrigt måste jag medge att den norska befolkningen är så gott som utrotningshotade här i Oslo. Men det är inte fyskam, fikade med några Östersundsbor igår och idag fick vi besök av Umeåbor. Har alltid velat att de olika städerna skulle bli sammansvettsade, Oslo var lösningen. Oslo är som facebook, fast på riktigt, allt och alla finns där. Det är som en myrstack dit alla myror hittar och vimlar, men ännu är det några myror som borde dra sitt strå till stacken, gör dem inte det får dem iaf dra hit med ett gäst strå, ni är välkommna.
Tack och hej!
Sambo & singel
Dagen till ära bloggar jag upp en bild på min första och föredetta sambo.
19år, har snart avverkat fem sambos, men inga pojkvänner..
...och såhär lyder konversationen efter 19år som singlar..
S: Egentligen, har du tänkt på hur det skulle vara att ha en pojkvän?
J: Ja (drömmer sig bort)
S: Ja, jag har inte tänkt på att det skulle vara mysigt, utan hur det skulle vara
J: Ja, jag längtar till man får veta..om det någonsin händer
S: Man har ju i princip redan bokat plats på klostret
(Sekreteraren hittar ni på http://www.icce.blogg.se/)
Till denna bild skulle jag gärna sätta rubriken;
Mitt vilda liv i Oslo
Vanligtvis resutlerar promenaderna i att vi trots allt begett oss för att spendera våra besparingar på Norges dyraste råvara, godis. Eller så resulterar de i att vi går vilse och måste, likt turister, läsa av kartor som är uppsatta vid busshållsplatserna för att hitta hem igen. Man kan ju alltid låtsas att man är orienterare och egentligen bara gillar att beskåda kartornas struktur, eftersom det är genant att stå och stirra på samma sak i 48minuter, medens 79 bussar hinner passera och tänka att vi är dumma svenskar, för att sedan ändå marchera rakt åt fel håll. Men denna dag kände vi för lite galenskap och myste lite med en stengris när vi ändå var i farten. Dessa promenader är förövrigt ända gången vi lämnar lägenheten under våra vilodagar. Söndagar, allt är stängt, så vad gör man inte för att underhålla sig själv.
Förövrigt har jag bokat högskoleprovet, så den 25oktober befinner jag mig i Göteborg och dunkar mig själv i pannbenet för att försöka skaka fram de få kunskaperna jag har som sedan länge tillbaka gått tillbaka till sitt skrymsle i reptilhjärnan. Förhoppningsvis får jag rocka lite med pappan också, det är på tiden, har inte besökt dem sedan dem flyttfåglarna flaxade dit.
För att gå vidare och fiska efter eloger kan jag medge att imorgon påbörjar vi ett godisuppehåll. Som o det inte vore nog med att vår kost för tillfället består av grönsaks soppa sju dagar i veckan och har man tur orkar man laga sig lite kikärtsgryta, vilken dag är din kikärtsdag?
Snart ska jag bege mig och läsa bok, Nästa sak på min lista.
Handlar om en tjej som ska slutföra en lista åt någon annan som skrivit ner 20 saker hon vill göra innan hon fyllt 25.
Undra vad man själv skulle punkta upp om man skrev en sådan?
Högsta vinsten
Följ din egen väg och sträva efter det du själv vill ha, inte efter det alla andra vill ha.
Igår gick jag motströms och det resulterade mycket riktigt i att jag fick det jag själv ville ha, soffplatsen! Det är helt obegripligt varför ingen annan beslagtog den det första de gjorde när de kom hit.
För det första, man har möjlighet att välja på vilken av vinklarna man vill sova, är nämligen en hörnsoffa. Man behöver aldrig vara orolig för att behöva räkna får, eftersom man måste vara uppe tills ögonen måste hållas uppe med hårnålar (vi tjejer har dem bättre till hands än tändstickor) eftersom man måste vänta tills alla lyft sig från sovplatsen (vilket de gör när johnblund redan suttit på ens axel i 3timmar och 45 minuter och bara väntat.) Man behöver aldrig vara orolig att försova sig, eftersom man inte kan undgå att vakna efter att 4 andra, en efter en, störtat ut från sina rum, börjat slamra i köksskåpen och sjunga i duschen. Dessutom, vem vet, kanske hittar man en kaka som någon tappat när de suttit här och sölat under dagen! Nej, jag drog ingen nitlott, jag valde min sovplats själv, jag valde den högsta vinsten utan att först behöva vinna mig till den äran.
Gårdagen bestod endast av en promenad. I princip iallafall.
Hela förmiddagen tänkte jag på promenaden jag snart skulle utföra.
Hela eftermiddagen utförde jag promenaden.
Hela kvällen tänkte jag på prommenaden jag utfört, vilket var oundvikligt med tanke på att benen värkte, vilket i sin tur inte heller var så märkligt "det bara tar absolut max en timme till stan för den som inte är säker på vägen" För mig tog det inte en timme, för mig tog det tre, och då hittade jag aldrig ens till stan, eftersom jag var vilsen i Oslo.
Tur att kvällen fortsatte med tårta och presenter. Jag hade fyllt år och Isberg fyllde år. Vad tyckte man om att fylla 19 på en vanlig veckodag? Jag skulle beskriva det som en enorm upplevelse, man känner verkligen att det är något speciellt den dagen. Presenterna var iallafall fina och välbehövliga, måste medge att det är jobbigt att öppna presenter inför folk, måste också medge att det är skönt när man öppnar dem och kan vara genuint glad för innehållet och slipper fejka ett "tack så jätte jätte mycket, nej jag vill inte alls ha kvittot för att byta, nej detta var perfekt, precis vad jag alltid önskat mig" samtidigt som man brer på ett fejkat smile och glädje tjut.
Nu vill soffan att jag är social med den och jag ska dessutom agera läslus, tack, hej och godnatt!
Oslo påriktigt
och det tackar vi Carro för och därav måste jag även uppdatera veckans senaste händelser..
Här om sisten skrev jag ner mina funderingar kring hur tankarna gått i huvudet på de som tillverkat en 90säng, i natt, när jag inte kunde sova funderade jag såklart på hur tillverkarna av en 180 säng tänkt. Är de själva ens medvetna om att den är tillverkad så att tre tjejer som är under 1,80cm långa får mer plats på bredden om man lägger sig på tvären?
Hur som helst har jag nu svaret på gårdagens fråga, vem av oss rör oss minst och bör knipa mittenplatsen?
Johanna och Johanna rör sig som två elvispar, elvispar som går både på ström och duracellbatteri, där superspeedknappen dessutom fastnat och vad är mer trivsamt än gårdagens uppvaknande när jag vaknade stel som en fiskpinne och med en rörelseytan i sidled på 0mm? Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Men varför vara själv när man kan ha umgänge dygnet runt? Vår toadörr är skarpt bidragnade till den trivsamma gemenskapen. Kommunicationen dör inte bara för att man stängt toadörren, den glipar lagomt mycket, för att man ska kunna fortsätta det samtal man påbörjat, och vem har inte alltid önskat att slippa skrika på hjälp ifall toadörren går i baklås? Dels så är vi 5stycken i en 3a, så det finns alltid någon nära till hands för räddning, dels så slipper man skriker för det räcker om man viskar på hjälp, tack vare glipan, men framför allt , den går aldrig i baklås för den har inget lås, utan endast en tanig hasp. Hej och välkommen till höstens nya vardag.
Ingen skugga ska alltså falla över min nya vardag i Oslo. Har bara varit här sedan lördags eftermiddag, men utan någon ironi, som annars är mitt modersmål, så trivs jag redan. Hittils har vi hunnit med en gemensam middag, mysfilmkväll, inhandling för att fylla skafferiet inför vintern (men vi kommer magra med tanke på godisets dyra kilopris) Jag och carro har hunnit begett oss ut på en springtur i de gröna parkerna och dagen bjöd på en tur i huvudstaden.
Nu när blogginlägget redan håller på bli längre än allt så kan jag lika gärna forsätta att mala på. Eller jag kanske borde ägna mig lite åt min nya facebook också? Isberg har försökt återföra mig till mänskligheten för vilken normal 19åring har inte facebook? När till och med min kära far, 46, både är ägare till en och dessutom tydligen är skillad på sidan? Jag skrev in lösenordet, hon skapade, pysslade på och roade sig sedan åt det hela, men hon menade nog bara väl.
För att rejält trötta ut de sista slitna läsarna som kommer få begära sjukskrivnig efter att ha läst igenom detta blogginlägg kan jag påstå att föregåendes vecka inte bara innebar grubblande över hur sängtillverkarna av en 90säng tänkt, utan även, hur tänkt tillverkarna av en madrass, luftmadrass och tågbrits. Det är veckans senaste sovplatser. Begav mig nämligen till umeå , avklarade en trivsam middag med Anna och grabbsen och ytterligare en middag med Martin och avslutade trippen med mindre trivsamheter.
"Att älska är att vara sårbar"
Nu ska jag återgå till mina trivsamma sambos och höstens nya vardag , tack och hej!
